den här gången
hörrni, den här bruden fick böja ner sig den här gången. jag blev så väldigt väldigt ledsen för det men jag kunde liksom inte förmå mig att vara nöjd hittills. det spelar ingen roll säger de åt mig. själv tänker jag att visst fan spelade det roll. nu har jag lite mer tid på mig säger dem. men visst fan spelar det roll tänker jag.
men jag läser igenom uppsatsen en gång till. funderar över hur vi behandlar prestationer. rättar mig och tänker istället hur jag. inser att där måste vi börja, rättar mig igen, till jag.
och sedan händer en rolig grej. i slutsatsen läser jag ett citat jag skrev ungefär tio över sju i går morse efter att ha varit vaken snart fyra dygn. minns inte att jag skrvit det där. under SLUTSATS 1.1
men där står det alla gånger. bo rothstein som sagt, angående implementering av beslut. som helt skiten handlar om.
"det blir, kort sagt, inte alltid som man tänkt, men det kan bli bra ändå"
hakuna matata
alltså det ordnad sig, det gör det alltid. sa lillebror. han av alla.
jag hade något slags bryt igår. jag la mig platt på golvet och sa att här blir jag nu, med någon annan röst. jag skämdes i förväg för hur jag skulle berätta för alla er att jag inte klarade det. skämdes så jag rodnade för att jag hade gett upp så nära.
du väljer, sa pappa, skilj bara på vad du är och gör. men ett öppnat fönster fläktar skönt bara ett tag.
så bestämde jag mig för att inte göra det. på att göra färdigt istället. att bita fast skithårt och det är där jag är nu.
ni ska se mig. jag har inte sovit på en vecka och jag har exakt femton timmar kvar nu. min kropp är grym. den vägrar äta och den vägrar sova och den spritter av energi. den sjunger och den skriver så att det glöder. femtio sidor nu snart. jag överdoserar allt som brusar och det funkar skitbra.
imorgon ska jag lämna in det här. det kommer bli rätt så bra ändå. inte tipptopp, men okej.
jag jobbar på det där med att tycka om det. på att leva som jag lär. på att verkligen tycka att det räcker.
för det gör det.
och så var jag på handledning då
jag har jobbat i två månader nu och allt i mig börjar säga ifrån. mötena har satt sina spår i mig, väckt, inspirerat. worddokumenten virvlar framför mina ögon. alla böckerna, lagtexterna, de kalla fötterna, bussresorna, barnen, alla cheferna. och så kokar det idag ner. till mig.
jag står med alla mina ambitioner om att göra något vettigt i famnen och rasar över den byråkrati jag fastnat i. med sovröda ögon svarade jag på alla hennes frågor och sen sa hon precis vad jag redan visste.
sara du kan allt om det här. du har svar på alla mina frågor. du har analyserat och du motiverar och har mer kött på benen än någon av dina kamrater.du fångar och engagerar, men du måste precisera det på papper som man ska. du måste vara forskare.
jag antar att jag bara inte är det. stupar alltid där. och jag är mycket hellre en engagerare. vilken annan dag än nu.
mina vänner jag har två dygn på mig. jag är pigg i huvudet. jag har kraften kvar. kanske läste hon mig. kanske visste hon hur förbannad och arg och fylld av trotsig jagkanvisst jag skulle bli. kanske visste hon att det skulle hålla mig vaken dessa nätter. troligen inte, men det spelar ingen roll.
jag har en del att uträtta. så jag blir borta lite. men tänk på mig. håll mig hårt och låt mig inte ge upp.
de kommer att försöka värja sig
tills du gör, det dem vill att du gör
konstens poliser går en frusen stig
på säker mark
utan en himmel ovanför
de kommer att försöka tämja dig
och sänka dig med måttfullhet och sans
de kommer att försöka lura dig
och säga att den väg du går den leder ingenstans
jag är där
jag går med dig
genom mörker och hällande regn
genom höstens tröga grind
genom vårens varma vind
till det sista havet
min vän
påminn mig
om att låten på mitt bröllop, låten jag ska spela för mina barn när de föds
heter
till det sista havet
jag hittade den nu och jag tar tillbaka allt jag nånsin sagt om vad som är vackert.
också kanske det vackraste
ni vet vad jag gör hela dagarna och nätterna. sitter med lagar och flyktingar och metodhelveten. med prestationsångest och självbilder upp i halsen. ni vet att jag blir sentimental och känslig när jag är sån här och förut började jag grina för att tobbe gick till en kompis och jag tappade ut hallonen på golvet. det är inget man ska oroa sig för. bara som det är med mig.
Jag vet inte om ni har nån koll på dregen? det har inte jag. jag vet inte något om honom egentligen men jag vet att han har en av sveriges snyggaste tjejer och att de två åtminstonde har gjort något av det vackraste jag hört. och att de gjorde det live.
jag och min far är en tolkning av olle ljungström som skrev en låt om sin döde far fast han fortfarande levde. och texten delar mig sönder och samman. melodierna med deras röster och så kärlek, piano och tovigt hår på det får det att brista totalt.
jag vet inte hur ni reagerar på riktigt jävla bra musik. på musik som ger något. musik med själ och uppriktighet. med stake och det klädsammaste av svenskt vemod.
antagligen är ni inte lika labila till att börja med,
men testa.
den andra generationen
den äldre, den har alltid fascinerat mig. och då inte den äldre typ, min mamma och pappa, de är väldigt mycket som jag, faktiskt. eller om det är jag som är som dem. jaja.
nej men den äldre, typ farmödrarna och dem. de lever på helt andra tider än vi.
tobbes pappa tillexempel som tappar hoppet om ungdomen när vi säger att vi var uppe till halv fem på natten.
"på natten?"
och nu snackade jag med min handledare för uppsatsen. hon är snart sextifem och dögullig och man får ringa henne när som helst. så det gör man, eftersom det är kris. men så idag hade hon nåt för sig och bad mig ringa "ikväll".
när menar du, när är ikväll? sa jag.
"ja..strax efter fyra"
EN SKIVA NU
jo men så här är det. att jag samlade alla mina låtar hittills, la dem på en skiva som från början skulle bli en fyrspårsdemo men som tillslut fick formen av just en hel skiva. en riktig skiva ändå. 15 spår lång. med producenter och stråkar och pianister och en galen trummis och fyra körsångerskor och till och med några oretucherade livetagningar på slutet.
den är spretig och inte alls sammanhållen. lynnig, glad, och ibland lite på skämt. ungefär som jag. jag tycker hemskt mycket om att den finns och om ni mot förmodan inte redan fått den i julklapp men ändå skulle vilja lyssna så säg till. den kostar er ungefär som den kostat mig.
femti spänn och två frimärken.
som en kaffe och kaka.
och så här ser den ut.
tjabba!
det har hänt en del sen sist, jag ser att ni vart här, trott på mig ändå.
tack.
tack för det året som var. nu är det dags igen. vi kör ett år till va?
jag pluggar. kolla den här boken. jag har läst hela nu. kan den snart utantill.
annars har jag varit väldigt väldigt lycklig sen vi sågs. jag har ätit och jag har kanske framförallt druckit, älskat, älskats och lagt mig platt mot jorden. vi borde göra det oftare. inte att förglömma har jag fått världens genom tiderna bästa julklappar, ironiskt när man avsäger sig. borde kanske trycka hårdare på det nästa år.
men nu pluggar jag bara. försöker allt mitt bästa. allt mitt hårdaste och aldrig är det så bra när man lägger sig som man trodde när man steg upp. det sliter i mig, och det enda som egentligen hjälper är när tobbe ropar att maten är klar eller pernilla anderssona nya skiva.
det är en vacker tid. jag tog en promenad idag och smakade lite på 2009. och som det smakar gott. 2009 är en ny trampolin. jag skulle kunna ränka till maj nu. fem månader. en två tre fyra fem. man kan vända på det för att få det mer dramatiskt.
herrejesus ja, vart är man då?
det är jul
på riktigt nu.
solen skiner från en blå himmel över växjö, äntligen, och vi skriver listor över allt som ska fixas den här söndagen. imorgon åker vi till skåne för den delen av min nya familj och på julafton återvänder vi till alla de varmaste av västgötska famnar.
ni når mig på det gamla hederliga sättet där. jag ser er gärna. rör er gärna.
jag hade en spelning för ett tag sen, som även spelades in och som gavs tils mig nu som min första riktiga liveskiva. prov på den får ni i julklapp här.
tills vi ses vänner,
god jul.
drive
free falling
two souls
this sad bouquet
lördag 15.15, dan för dan före dan före dan före dan.
och jag sitter på biblioteket och skriver. läser. skriver. läser lite till. bläddrar. virrar bort mig, skriver.
utanför regnar det, lite nonchalant. fyra fem plus. kalla händer på mot cyklenstyren och klirrande systemkassar far förbi.
på nyheterna summerar dem december och säger återigen att i den stora tävllingen om soltimmar är växjö sämst. igen.
7 minuter.
på en månad, det vill säga.
7 minuter.
läs
jul i timmerstugan
den här julen kommer bli konstig. annorlunda. härlig, det är klart.
vi är nämligen fullt hus. hela tjocka släkten. varenda unge kusin, förälder, morfar och respektive vi nånsin kunnat räkna som vår, är med. det är liksom dömysig stämning redan där.
en annan grej är dock att vi på grund av flytten som först blev av och sen hastigt stötte på patrull the size av en hel finanskris, har gjort att vi på Roshill i år har varken internet eller tvkanaler.
alltså på riktigt. no television. no ordenador (som är mitt favoritord på spanska)
vi kommer bli tvugna att umgås. oldfashion style.
HUR SKA DET GÅ?
de försvunna julklapparna
min kille har varit på stan och handlat julklappar till mig och kommer hem med en enda påse från mediamarkt.
jag tittar lite frågande på påsen, han läser mina tankar och säger snabbt:
"alltså det här är inte till dig, dina paket ligger hemma hos martin. du tror väl inte jag är så dum att jag lämnar dem ensamma med dig här hela dagarna?"
som baken
jag har en tendens att bli sugen på saker som ni inte alltid verkar vara helt med på. ofta blir nu sugna på godis eller så, chips kanske. och för all del, det är rätt läcka bitar. jag däremot blir ofta helt vansinnigt sugen på protein. fint fint protein.
alltså, kött. räkor. makrill. och ja min värsta, lufttorkad skinka.
så idag har jag varit på ica för att köpa bara det allra finaste till mig själv. för att jag varit duktig och nästan styrt upp allt med min uppsats tillslut. när jag festar till det köper jag då:
cola zero
påse blandgodis: geisha och mörka pollykulor
lyxiga crabsticks
och så äter jag allt i en salig blandning.
gott + gott + gott = GOTT!
här får du
eftersom jag är sjuk och har massor att göra är min kille mycket kreativ i sina vänligheter mot mig. han vill muntra upp stämningen, vilket ju är en av hans paradgrenar. se bara här vad han gjorde till mig nyss, i choklad.
en piggapådig-kolaböna med motorcykelhjälm.
ni blandar ihop det
alltså, hörrni. jag menar inte att vi inte ska köpa saker till varandra. det ska vi göra. och mer! ni har helt rätt i att det är roligt att köpa till andra.
men det här med speciella inkassodagar? är det verkligen så vettigt? de gånger jag blivit riktigt glad för presenter har så sällan varit dagarna jag låg sömnlös natten innan och fnulade på vad jag skulle få. tvärtom.
jag blev tillexempel väldigt glad för spelet jag fick av malin en dag i november, för lyxiga plånboken jag fick av anna en dag i september, för lilla guldspegeln jag fick av tobias när det nu var. eller farsans spontana bidrag till typ badhuset när jag var pank en annan gång och ville simma. eller farbors middagsbjudningar. eller mammas vinare. eller ja, ni hajar.
det luriga är bara att vi i bred trupp inte längre vet vad vi ska önska oss. äsch, tänk ut nåt säger vi. vad jag önskar mig är att ni i framtiden lägger era presentpengar på en tågbiljett och kommer hit. farmor gjorde det en gång och gav mig sextio ägg i present. som jag älskade den påhittigheten.
och faktiskt så skippade jag merparten av mina födelsedagspresenter redan förra året. fick en betald parkeringsbot.
och kunde nog inte ha önskat mig nåt bättre.
downshifting, eller hur var det pappa?
det är en konstig tid, det här. jag vet att det snart är jul, jag har hört er. jag har sett er. själv är de enda julkänslorna jag känner den med tiden och den med pengarna. bristerna. jag kan fan inte låta bli att skämmas.
nästa år skippar vi det här, kan vi inte? skippa julklapparna, åtminstone till mig. iår kan vi väl smygstarta. vill vi köpa presenter värmer de mer i mars. eller gud bevare mig, oktober. jag vill inte ha födelsedagspresenter heller. ge mig gärna mat. mat gillar jag. eller vin. för att inte tala om kombinationen.
saker har jag nog av.
och när pappa shippade in pengar till mina stövlar slog det mig, det jag vetat sedan länge. att det finns smarate sätt att investera i andra än att låta våra surt förvärvade slås in i fint papper och känslan av att den som gav ändå var tvungen.
jag tänkte starta en trend här nu. häng gärna på. "tack men nej tack, 2009"
vi får se hur det går.
så var det sagt.
kärlek, igen
ett tag sen nu, vi pratade om det ja.
men i helgen var det ett år sen vi första gången berättade att vi gillade varran. vi skrev det på var sin pepparkaka och vi har fortfarande kvar dem. lagom cheesy och väldigt mycket rå famlande utlämning. ett år. det känns konstigt. oväntat. jag trodde inte det om mig. inte ni heller antar jag.
man tar sig en bit på ett år, och jag förstår kanske fortfarande inte vad jag gjorde för att hamna här. hur det fick gå så enkelt. och hur jag till en början trodde att det var vårt problem. hörde min vän säga häromdan att det är liksom inte läge för henne att känna sig nöjd med någon. jag tänkte efter och sa sen. ingenting.
bara det varma i att det inte var min egen röst.
hallå där lilla skobutiken i storken i alingsås!
skämmes tamejfan!
När jag skulle på möte i Tingsryd i fredags såg mina sex veckor gamla skor ut såhär:
alltså båda två, och det är sant.
om jag tidigare tyckte att de funkade sådär halvbra i snö, hade jag bevisligen inte tänkt på hur de skulle funka i slask. och eftersom jag skulle på möte i tingsryd i fredags hann jag inte köpa nya på morgonen innan. fick nu gå i typ sex timmar med stövlarna fyllda med slushpuppie.
väl i växjö hade läpparna börjat blåna. jag tog då mina isfötter, gick in på närmsta butik och köpte de varmaste jag hittade. 99 kr. det kan man inte tro. dövarma.
tyvärr visade det sig vara försent. jag är nu high on rosenrot och ginseng och alvedon och frukt och allt det andra man måste trycka i sig när man har ett schema från helvetet, och bihålorna fyllda med gud vet vad.
tack hursomhelst, till farsan som köpte dem.
guld.
min pappa rycker in!
wow.
Det här var mycket oväntat och mycket glädjande. jag borde kanske testa med fler saker, för att se om det liksom bara händer sådär att man får dem. jag slänger in lite förslag här nu, bara ifallatt.
dator (liten)
svart skinnecessär på face
hawaii med kebabsås
lilla elefant-flasköppnaren från george jensen
lyxiga handdukar till badrummet
jag bugar mitt tacksammaste för de nya stövlarna och ger honom självklart i gengäld, något som han tycker om.
här, en inflameskonsert.
Det här var mycket oväntat och mycket glädjande. jag borde kanske testa med fler saker, för att se om det liksom bara händer sådär att man får dem. jag slänger in lite förslag här nu, bara ifallatt.
dator (liten)
svart skinnecessär på face
hawaii med kebabsås
lilla elefant-flasköppnaren från george jensen
lyxiga handdukar till badrummet
jag bugar mitt tacksammaste för de nya stövlarna och ger honom självklart i gengäld, något som han tycker om.
här, en inflameskonsert.