sariskt

ett tag sen nu, vi pratade om det ja.

men i helgen var det ett år sen vi första gången berättade att vi gillade varran. vi skrev det på var sin pepparkaka och vi har fortfarande kvar dem. lagom cheesy och väldigt mycket rå famlande utlämning. ett år. det känns konstigt. oväntat. jag trodde inte det om mig. inte ni heller antar jag.

man tar sig en bit på ett år, och jag förstår kanske fortfarande inte vad jag gjorde för att hamna här. hur det fick gå så enkelt. och hur jag till en början trodde att det var vårt problem. hörde min vän säga häromdan att det är liksom inte läge för henne att känna sig nöjd med någon. jag tänkte efter och sa sen. ingenting.

bara det varma i att det inte var min egen röst.