Vem har jag blivit, del 2.
Jag skriver med stora bokstäver.
Vad händer med mig?
Jag - en hårdvinklare!
För en vecka sedan drygt letade vi nyheter bladn nyutkomna doktorsavhandlingar. Jag iklädde mig en kvällreporters sinne och hittade efter ett tag en nyhet jag trodde skulle platsa där. I en doktorsavhandling om tjänsteresor fanns nämligen det smaskiga konstaterandet att tjänsteresor, oavsett om det är kvinnan eller mannen som reser, gör att kvinnan tar ett större ansvar i hemmet.
Resande män tar ett mindre ansvar - eftersom de ju reser och spenderar mindre tid i hemmet, medan kvinnor som reser lika mycket tar ett ännu större ansvar i hemmet - eftersom de kompenserar för den tid de är borta.
Min artikel fick rubriken
Tjänsteresor - ett hot mot jämställdheten
Idag läste jag att aftonbladet så här någon vecka senare faktiskt har plockat upp nyheten och gjort en artikel av den, med rubiken
Män trivs bättre med tjänsteresor
Oh.. ilningen som går genom kroppen när man inser att man vinklar hårdare än aftonbladet..
Vem har jag blivit?
Johan känner mig
Vi har vår sista stora deadline imorgon klockan fyra. I den här lägenheten vittrar vi inte direkt målet.
Jag sitter i mitt rum och svara på roliga mail. Dörren är öppen och Johan och hans tjej Lova sitter strax utanför vid köksbordet och konverserar.
L: Oj vad hon knapprar där inne, blir du stressad nu?
J: Nä...
L: Du har ju inte direkt kommit nån vart med din text, menar jag.
J: Inte hon heller.. och nu skriver hon alldeles för snabbt för att det ska vara hemtentatext!
a whiter shade of pale
igår anlände min snubbe från italien, oförskämt solbrun, efter bara några dagar på "jobb".
eftersom han är grym på presenter fick jag bland annat den här, mycket luxuösa underlagskrämen, vilken damen i butiken mycket engagerat hjälpt till att välja ut, efter uppvisandet av otaliga mer eller mindre osmickrande mobilfoton av mig och mitt bleka nylle. efter konstaterandet att jag "verkar ha väldigt ljus hy" tog de så den ljusaste de hade.
och idag har inte mindre än tre (!) personer påtalat att jag visst fått lite sol på näsan!
den är alltså alldeles för mörk för mig.
guerlains ljusaste!!
tjena.
och radion sjunger, gå ut och va glad
jag insåg det först när jag satt där på espressohouse igen. där jag satt den där första gången jag ensamfikade i lund. att jag inte varit sen dess. jag ser på håret att tiden gått.
jag har en vecka kvar här nu. en vecka kvar av allt det där som för ett år sen kändes så väldigt långt bort. minns maja som gav mig den finaste blomman jag vet, prästkrage, första gången vi sågs vid havet. minns hur hon skrattade och sa att du kan bo ju hos mig vetja - ta kalles säng.
minns antagningsproven. den där ljusa morgonen hos hanna och robin. fjärilarna. minns alla de andra som sökte. blickarna över deras axlar. tjejen som hade glömt ta med sig penna. hur det nu var möjligt. minns känslan efteråt av att kanske, ändå, skulle det här gå vägen redan nu.
mindes beskedet. reserv 4. som blev 3, som blev välkommen.
hatar att diskutera det nu. när så många reserver trots allt kom in. när vi sitter här med våra siffror, rankade. men det är med kärlek vi ser, så här i efterhand, hur vansinnigt de måste tänkt, de som tog hit oss.
det är den vackraste och mest otippade skara karaktärer jag träffat på. den totala bristen på röda trådar. eller kanske om nån, viljan.
och som jag förälskade mig i dem.
jag kan inte säga att det var en lång väg hit. och jag kan inte säga att det var längesen. allt gick på en minut. jag har några deadlines kvar, innan jag packar mina lådor igen. några deadlines kvar.
tur.
jag är inte snabb, jag
det har jag aldrig varit.
vi har ett antal uppgifter att reda ut nu innan vi slutar skolan (for ever, ungefär) om två (!!) veckor.
fyra är det, för att vara exakt.
de felsta är nu klara med åtminstone två.
jag.. är just i färd med min första. som ska vara inna idag (!) klockan fyra.
vi får se ur det här går. antagligen går det bra. jag skriver nu om ny forskning som visar att tjänsteresor är dåligt för jämställdheten. man kunde vara mer upphetsad.men jag kämpar på!
det är ju förövrigt karneval i stan. kul! gamla minnen om de riktiga karnevalerna i herrljunga back in the days fladdrar förbi. och sådär bra, kommer det kanske inte bli, men solen skiner och efter fyra blir det åka av!
igår fick jag förresten en överraskningsfest med lunds finest, som kom med tårta och vin och ett alldeles strålande humör. bless. och jag frågar mig som vanligt, hur jag hamnade i även detta.
två veckor har vi nu.
yeehaw!
jag är inte snabb, jag
det har jag aldrig varit.
vi har ett antal uppgifter att reda ut nu innan vi slutar skolan (for ever, ungefär) om två (!!) veckor.
fyra stora uppgifter är det, för att vara exakt.
de felsta är nu klara med åtminstone två.
jag.. är just i färd med min första. som ska vara inne idag (!) klockan fyra.
vi får se ur det här går. antagligen går det bra. jag skriver nu om ny forskning som visar att tjänsteresor är dåligt för jämställdheten. man kunde vara mer upphetsad. men jag kämpar på!
det är ju förövrigt karneval i stan. kul! gamla minnen om de riktiga karnevalerna i herrljunga back in the days fladdrar förbi. och sådär bra, kommer det kanske inte bli, men solen skiner och efter fyra blir det åka av!
igår fick jag förresten en överraskningsfest med lunds finest, som kom med tårta och vin och ett alldeles strålande humör. bless. och jag frågar mig som vanligt, hur jag hamnade i även detta.
två veckor har vi nu.
yeehaw!
det blev en buklandning
läser idag att aftonbladets relationsexpert Eva Rusz skiljt sig för andra gången.
vet att det är så fel, men känner ändå att det finns en liten mänsklig seger i det. i att man inte kan vara expert på kärlek. och i att det gör såklart lika ont i henne som i alla oss andra.
men det visar på det viktiga i att alla de där som säger sig sitta på hemligheten, är lika handfallna som vi andra. att psykologexperter och sexeperter och till och med dr phil är samma som vi. alla vi som vet att kärleken är enkel, men tvåsamheten svår. människor är inte pusselbitar. inte alls. vi passar aldrig perfekt ihop.
det vet alla som försökt. men ändå kan vi liksom inte hålla oss. så vi fortsätter att gräva små gropar i våra egna kroppar där som våra partners buktar ut. forsätter att bygga upp de hål där det fattas. vackert.
och ibland när han sover så lägger jag mitt huvud tätt tätt mot hans. hisnar över hur nära de är utan att jag kan nå dem. alla hans vackra idéer. alla hans nya sätt att se det. allt det enkla, som jag inte förstår.
och så somnar jag,
älskande.
rånäshelgerna
jo men det blev en kristihimmelfärd med salt bohusluft i lungorna för mig. så som jag hade valt om jag var jesus och skulle till himmelen. det var en härlig helg. allt var vackert och det var varmt och sen regnade det en hel del, jag käkade sjukligt god risotto, råkade hiva spöet i havet med sänke och allt och så paddlade jag väldigt långt i motvind för att hämta en båt som inte låg i och paddlade tillbaka sen när vinden vänt. en ynka hamster fick förresten sätta livet till, men annars var det en lyckad helg.
eftersom ulrikas och henriks skrytbygge ännu är en bit från klart, samtidigt som bullen i ugnen snart är mer vidbränd än färdig, är ringdahlarna i full färd med spackel och slipning och limning och vävuppsättning och målning av alla de slag så fort tillfälle ges. eftersom jag då inte är nån vidare stjärna på egentligen något av ovanstående så sysselsätter jag mig mest under dessa jobbarhelger med att göra det jag tycker är roligast, nämligen att leka.
kul också, att kameran är tillbaka! 
kvällssol. man nyper sig liksom i armen sitt hårdaste, men visst är det kvällssol alltid.
Det kom ett paket..
och det var min systemkamera, mina raybansolisar och mitt halsband som jag fått av mamma som hon fått av mormor.
lite grejer bara, som jag glömde i italiten. längst ner vid havet närmare bestämt. i en by stor som ett fjärdedels herrljunga, på en resturang som inte ens hade en telefon.
att de var borta, det slog mig när vi rullade in i danmark.
hualigen.
men nu är de här!
och vad lär vi oss?
1. världen. - inte så stor alltid.
2. människor, -vilken grej. så fina de är nästan hela bunten. hjälpsamma fast de inte måste. goda.
och ja, glömska.
det gick bra!
det var sexton tusen tanter där och det kan ni tänka er att det var lite lurigt att ta sig fram. men det gjorde vi!
sofia vann och sprang jättesnabbt på under halvtimmen och sen droppade vi in med två minuters mellanrum, jag och sen mamma. sjukt duktiga var vi. himla bra.
jag trodde verkligen inte att det skulle gå så lätt, mitt första lopp.
fast det är klart, jag hade ju garderat mig med supertrosor.
jag förvirrar mig
jag lever i en ständig förvirrig. det vet ni redan. allt jag gör är mer eller mindre förvirrat. jag beundrar alla er som tänker klart och fokuserat och som får gjort allt det ni tänkt er, men jag önskar ändå inte bort min tankspriddhet. jag trot att jag trivs i min förvirring.
även om den ibland blir smärtsamt påtaglig.
och det är inte bara jag!
idag när jag skulle till netto för att köpa en laddningskod till telefonen var jag förvirrad redan när jag kom in. jag var där fem minuter efter ständingtid, men hade ingen som helst koll på det, såklart. tänkte däremot i mitt stilla sinne på vart allt folk var. och varför det var släckt i entren.
gick fram med min hundring och la det lilla kortet med halebop 100 på disken. varpå kassörskan säger:
92 kronor.
va?
92 kronor, upprepar hon.
jahaja..tänker jag. hela poängen med att ladda på en hundring brukar ju vara att det kostar just, hundra.
hursomhelst jag räcker henne min lilla lapp och får tillbaka
9 spänn.
?
nu når förvirringen sin peak. står som en nolla och glor på mynten.
varpå hon hajar att här krävs raka besked.
så hon säger:
.. ehh du.. vi har faktiskt stängt.
gå hem.
only fools rush in
okej.
på måndag ska jag springa vårruset. vilket kommer att bli en parad i total förnedring.
vårruset är fem kilometer långt och det är mest tanter över 55 som typ tar med sig egen massäck och stannar för en fika på halva vägen. och så min envisa mamma och min enormt vältränade svägerska.
och så jag.
som kommer att bli utklassad alla ovanstående grupper.
så därför har jag då börjat löpträna,
igår.
det går rätt bra! första gången var jag svintrött och idag gick det hundra gånger bättre!
inte så svårt, kanske, när springvägen i lund maj tjugotio, ser ut
så här:
motpolsjonas kikar förbi
istället diskuterar vi hur tjejer är de nya killarna.
- brudar raggar bara på mig när jag har andra tjejer med mig på krogen, säger han. ni bryr er bara om erövringar.
ungefär i samma veva får han syn på en bok i johans hylla, som onekligen styrker detta påstående om könsrollernas omkullkastning och som får honom att ge upp hoppet totalt.
..kulturväxter i kruka!
för all del
jag vet inte riktigt vad som hänt med mig.
men idag har jag sprungit min runda i blommande vår och även om jag hostar och harklar och har glömt min musik i västergötland och tvingades springa till johans radiodokumentärer, så var det så sjukt jobbigt fast på riktigt, kul.
konstigt.
och sen när jag kom hem har jag handlat och fixat och sen fått sån feeling att jag vårstädat min och johans lägenhet.
det har ju aldrig hänt.
och det var på något ännu konstigare vis
också kul.
jag jag förstår det då inte.
kanske är det radiodokumentärerna.