fast jag oroar mig inte..
för att det skulle gå åt skogen med scoopet. fakta verkar liksom inte vara av högsta prioritet i den här branschen.
vägen till scoopet
jag håller på med mitt första scoop. om laser, av alla saker. jag har blivit tjenis med experterna på strålsäkerhetssinstitutet och i polisens växel är jag sån stammis att de numera tilltalar mig med förnamn. jag ringer och ringer och ringer. sjukstöterskor, läkare, forskare, poliser och pressansvariga. fast idag skulle vi intervjua på riktigt. två stycken var bokade, polisschefen klockan tre och överläkaren klockan fem.
varpå bägge glömmer bort tiden, och går hem. oberoende av varandra.
så jag och västgötaanders fick gå hem vi med. supersura då, såklart, klockan sex på kvällen. speciellt efter att ha suttit som två fån i en timme i väntrummet på skånes ögonklinik, iklädda världens mest människovärdessänkande fotbeklädnad: tossor.
till slut kom en sköterska och sa åt oss att kliniken stängde och att det var över två timmar sedan läkarkraken lämnade för dagen.
så tokigt det kan bli, kom tillbaks en annan dag.
SUCKERS.
radion!
ser ni den gamla radion där? det är johans radio och det är själva hjärtat i den här lägenheten. om jag får som jag vill så stänger vi aldrig av den. fast det gör vi trots allt ibland ändå eftersom johan är så rädd om den och för att den måste få vila, säger han. den ju har så många år på nacken, radion.
när man trycker på på-knappen så låter det sådär högt mekaniskt och så tar det en minut för den att börja låta. den värmer upp, som på gammalt vis. och så får man ratta in den med snurrknappen och så låter det sådär härligt raspigt, som på gammalt vis.
och så spelar den bara p1, den där radion.
så fina är vi.
sa jag förresten,
att livet är härligt?
semlebaket!
igår var det onsdag och dagen dessförinnan var det fettisdagen, som jag älskar. en dag för alla fettisar, kan man tänka, och lite så är det ju.
vi samlade hursomhelst ihop tjocka och smala journaliststudenter och tillika grannar till semlefest av sällan skådat slag. underbara malin hade bakat såväl bullarna som mandelmassan på egen hand. vilket fortfarande överstiger mitt förstånd. hur gick det till? och hur fick hon dem så saftiga? och går det ens att göra mandelmassa själv?
roligast under kvällen var när motpolsjonas skrämde livet ur mig i köksfönstret utan gardin, eller när stina skar semlelocket för tjockt varpå malin "semlemaniac" taipale fick stora skälvan och tog saken i egna händer.
"NEEEJ URSÄKTA HALLÅ JAG TROR VI VILL HA TUNNARE LOCK!!!!!"
johan och kaffet
det har skrivit alldeles för lite om hur strålande befriande det är att bo i den här lägenheten, tillsammans med en människa som faktiskt är mer eller mindre frisk. vi får fortfarande frågan om vi är kära sisådär en hundra gånger i veckan, och svarar alltid att vi åtminstone inte är kära i varandra. vilket är mycket praktiskt.
med detta sagt, är johan kristensson ändå alldeles enastående. sist jag bjuckade på matlåda svarade han dagen efter med att ge mig en present.
en egen termos! kan ni tänka er? med kaffe i, stod den där en morgon när jag steg upp.
"så du inte behöver köpa varje dag.
och jag plastade den så att det inte ska rinna ut i väskan om du tappar den"
möjligt är att johan missbedömer min benägnhet att tappa saker, med den där tunna plasten, men ja jisses, va fint.
"ett tekniskt under"
det har varit väldigt kallt i mitt rum, ändå sedan vi flyttade in. jag huttrar men är glad för det fina duntäcket jag fick av farbor magnus en gång för längesedan. ikea, med garanterat levadeplockade fjädrar. efter någon vecka fann jag så ventilen vid fönstret som stod öppen och blev mycket glad för att jag själv löst problemet.
igår råkade johan sladda in på mitt rum och utbrast att här var det då fortfarande kallare än i sibirien.
inte lätt att bo så nära vintern, sa jag.
hm.. konstigt, sa han.
idag har vi dock löst problemet på riktigt, genom att skruva lite på elementet, som stod på noll.
hoppla, sa jag.
haha, sa han.
"sara nygren, du är ett tekniskt under"
jajjamen
men hej! där är ni ju.
som jag sa till min före detta pojkvän en gång, i sömnen. "men där är du ju! jag ligger här och tänker på en massa andra killar!"
man kan göra människor glada eller illa på så många olika sätt. men oftast menar man att göra gott. det där funderar jag ofta på, att folk visst är goda. nästan varenda en är det. sjukt coolt. nästa alla håller ju på sitt hårdaste och anstränger sig för att vara en shysst person. vilken grej det är ändå.
för min del rullar livet på jävligt fort nu och jag gör mitt allra bästa för att dra så stora bitar med luft in i den här lilla näsan som möjligt. jag vill känna det nu. lukten av allt som händer mig. radiokursen är det roligaste hittills och det är väl så här i efterhand inte så konstigt. är det något jag gillar mer än att skriva så är det ju att snacka. tänk att få betalt för det, då.
när jag och västgötaanders inte är ute på stan och ställer bovar och banditer till svars, så sitter vi i vår bunker och klipper radioinslag. ibland tar vi fem minuters paus och blir oss själva för ett slag, helt utan genustänk eller politisk korrekthet. när jag kom tillbaka efter lunch igår såg skärmarna ut så här:
ny krönika
att vara eller icke vara: sambos
min sambo johan och jag har det himla bra här i vår nya lägenhet. vi turas om att knacka på varandras dörrar på morgonen, när det är fritt fram för den andre att vakna och inta badrummet. imorse hade jag tidiga passet på toan, vilket självklart resulterade i att vi bägge kom rätt så kraftigt försent.
första dagen i lägenheten började med att jag efter skolan insåg att jag inte hade en aning om hur man hittar hem, och att johan kom på när han steg av bussen till sin gamla lägenhet på helt andra sidan av stan, att han visst flyttat.
imorgon är det inflyttningsfest med dunder och brak här, och i present önskar vi oss endast handbok för tankspridda.
en tråkig och bra sak är att vi är förtjusta i samma sorts godis. häromdan kom han dock på världens trick, och gömde en hel påse skumbananer på översta hyllan i skåpen, där jag varken ser eller når. där kunde den då ligga helt ostörd tills max avslöjade den hemliga gömman för mig i skolan igår.
jag hämnas idag med att käka upp hela pollypåsen som han glömt helt synlig här på bordet.
samboskapet verkar lovande!
anders!
anders norrman och jag delar inte bara plats på klasslistan, utan även ursprungslandskap. med sina alingsåsrötter är han nästan lika västgötsk som jag, och nu när vi börjat med radio är vi därför självskriva toppkandidater till utnämningen klassens radioprofiler 2010.
eftersom vi är i grupper om två och vi idag fick välja ämne fritt, så valde vi att diskutera: västgötskans bevarande och upprättandet av västgötarnas status.
behöver jag tillägga att responsen var överväldigande?
och när vi ändå är i gång
mona sahlin fick en väska frpån louis vuitton som går på knappt 6 tusen - och var en present.
det här blir svennebanan helt galen över. förräderi, sahlin!
när vickelivickan struttade runt med sin birkin från hermés som hon köpt för styva 100 papp, present från ja, oss, är allt i sin ordning.
tråkigt bara att hon inte kan använda den fler än en gång, eftersom det inte riktigt passar sig för en prinsessa av hennes rang.
folk och folk, people, folk och folk!
ang. de är soldaterna
och angående själv sakfrågan, så förstår jag då inte varför vi är så upprörda.
de dog de väl i krig?
krig, vars fulla syfte ju är att ha ihjäl folk.
ja, jag säger då det.