sariskt

det har skrivit alldeles för lite om hur strålande befriande det är att bo i den här lägenheten, tillsammans med en människa som faktiskt är mer eller mindre frisk. vi får fortfarande frågan om vi är kära sisådär en hundra gånger i veckan, och svarar alltid att vi åtminstone inte är kära i varandra. vilket är mycket praktiskt.

med detta sagt, är johan kristensson ändå alldeles enastående. sist jag bjuckade på matlåda svarade han dagen efter med att ge mig en present.




en egen termos! kan ni tänka er? med kaffe i, stod den där en morgon när jag steg upp.

"så du inte behöver köpa varje dag. 
och jag plastade den så att det inte ska rinna ut i väskan om du tappar den"

möjligt är att johan missbedömer min benägnhet att tappa saker, med den där tunna plasten, men ja jisses, va fint.