sariskt

idag har jag börjat skolan. jag gick först vilse på vägen dit och höll på att komma försent. men det klarade sig. och sen blev vi alldeles fullproppade med information och sedan fick vi direkt uppgifter och sedan ville jag inte gå hem.

lund och jag har something going on.
en passionerad historia som just börjat.
lund har hånglat upp mig i brygga, skulle man kunna säga.

allt är så fint här att jag nästan dör. men det gör jag inte, jag lever vidare. och skolan är så rolig att jag inte vill gå hem. och då älskar jag ändå mitt hem.

jag säger då det.


kojan.

fina fina kojan.

 

här ser ni mitt fönster uppe bland träden. bland de stora höga vajande träden i parken där jag bor. fina fina parken. när som helst ni får för er att komma hit ska vi picknicka där, det lovar jag er.

jag har fortfarade inga grejer. lite blommor iochförsig nu, som lever här med mig i min koja. ja så får den heta nu, lägenheten. kojan. här invid fönstret ska jag hitta ett skrivbord med en historia att ställa dit. och så ska jag hitta en skrivmaskin, en riktig, en gammal. och så ska här skrivas.

diktbok ska det bli. minns att jag sa det nu. en diktbok ska det bli. skriven på skrivmaskin, på skrivbordet med historian vid fönstret uppe på sjätte våningen bland träden i skåne.

ja så får det bli.

i mitt nya rum i lund sitter en enda sak som är min på väggen. en liten utriven sida från en bok jag hittade för en femma på en utförsäljning i henån i somras.



och det är väl kanske det man behöver påminna sig om.

för så är det.

jag är här nu.
och allt har gått så otroligt fort. varken mitt huvud eller mina ben har hängt med och det lär dröja tills jag landar, men jag har bevisligen en bunt människor här som fått mig att känna mig väldigt, väldigt välkommen.

jag skriver från sjätte våningen, från mitt rum med fönstret i trädkronorna, klostergården, lund, skåne.

om ett tag lär jag mig säkert kalla det hem.
om ett tag ska ni se att jag landar.

snart snart.


jag är här nu.

ja nu händer det.

jag pusslar ned det viktigaste jag har i några väskor och drar nu. pitstops i växjö för upphämtning av fler grejer och några uteblivna kramar, och sedan middag hos vackra benon/folkesson i älmhult ikväll. för att vakna imorgon som ny.

och jag ska stiga upp, duscha, och klä mig för något nytt. för allt nytt.

och några timmar senare ska jag stänga dörren till mitt.

stanna där lite
landa där lite.


vackra, vackra dagar.

och det är den här mannens förtjänst.





Per Eriksson är rektor på lunds universitet. Han är alltså chef för hela karusellen där nere. och min nya stora hjälte. 

jag kunde inte ha hamnat mer rätt än nu. livet kunde inte ha serverat mig finare än så här. fråga mig inte hur det gick till men om exat en vecka ska Per först ge mig en rundtur på universitetet för att sedan visa mig lägenheten som han ordnat åt mig att bo i framöver.

mitt nya hem ligger en ynka promenad från stationen och har inte mindre än tre rum. så länge jag lovade att stänga av tvn ordentligt varje kväll, inte klirra de fina vinglasen samt att hålla mig borta enstaka helger då lägenhetens rätta ägarinna, Pers dotter, är där så fick den bli min, sa han.

och jag tänker, på riktigt att nu blir det inte bättre.
nu blir det inte bättre.

när som helst vänder livet nu. det bara måste vara så att snart tar det stopp även för mig.

och må så vara.

men nu.
nu nu nu,

är jag lyckligast i, ja åtminstone hela södra sverige.


på fredag är det jag som packar mina kläder, mina egna vinglas och låter skånehösten kyssa mig på kinden. måndagen som kommer börjar skolan och jag kan inte bärga mig.


nu nu nu

bilr det åka av

det har jag gjort i två dagar nu, hela dagarna. jag har alltså vaknat, letat lägenheter, letat letat letat letat. ring och mailat ringt och mailat. bett snällt. trugat. flörtat. och sen gått och lagt mig. för att nästa dag då göra samma sak igen.

jag ringer och mailar och är så jävla käck hela dagarna nu att min egen presentation av mig själv gör mig illamående. tveksamt om jag själv hade hyrt ut nåt till mig.

det finns massvis med sajter att leta på så jag updaterar helt frenetiskt. det finns privata och kommunala och det finns nationer och tidningar och mindre sajter och nischade föreingar och det finns också en väldans massa dumheter där ute på bostadsmarknaden.

senaste var ett rum 13 kvm, som nån skulle hyra ut för 5600. ocker. ocker. ocker. ocker. och så finns det alternativ hos män där helkroppsbilder krävs. där endast ett sovrum finns att dela. ett smärre skämt är det alltså att försöka sig på att bosätta sig i sveriges för tillfället sämsta stad att bosätta sig i.

en som piggar upp mig är matilda. min lilla kusin som msn:ar igen. matilda tänker utanför boxen och kommer antagligen att bli mycket framgångsrik en dag, håll er väl med henne. 
 

Sara* says:

jo jag sitter och letar efter en lägenhet i lund, dit jag ju ska flytta nu, känner du någon i Lund matilda?

Sara* says:

som vill ha en galen sara i sitt hem =)

Matilda says:

näj ingen

Matilda says:

jag käner en kille som heter martin lund om du vill bo i hans efternam

jag  bestände mig för att börja i lund. jag bestämde mig för att ta det lilla förnuftet till fånga och faktiskt fortsätta plugga. när jag nu sökt. och kommit in. kanske gör jag inte det en gång till och det är onödigt att utmana ödet. läser jag det klart så är jag utbildad journalist och statsvetare vid 23. det vore fräckt. himla fräckt vore det.

men jag är inte helt på det klara med om det ändå är bäst så, så vi kör livet på halvårsbasis nu. jag planerar till jul och sen får vi se. om ett halvår kanske det blir annat och då slipper jag göra om allt utan har min plats kvar som väntar på mig där i skåne. det känns tryggt. svenskt och tryggt. jaja, farmor är lugn igen.

nu till själva problemet.

det finns ingen ingen ingen ingen ingenstans för mig att bo.

nej just nu råder den värsta bostandsbristen i lunds historia. 

jag ska plugga varje dag, men varje natt är jag hemlös.

eller näe det var dramatiskt av mig, inte helt hemlös. jag har några fantastiska som låter mig sova på soffan. en hel familj öppnade famnen och vardagsrummet och som jag älskar den där soffan såhär i förväg. fast det behöver man ju inte vara einsten för att hajja att där vill de inte ha mig speciellt länge.

så

jag gör vad som helst nu. nöjer mig. rättar mig. böjer mig. betalar fullständiga ockerhyror. vad som helst.

och jag ber dig att har du någon som bor i lund, fråga dem från mig om de vet nåt. en skrubb, en husvagn, ett vindskydd. bara tillsvidare. 

och när ni ändå pratar med dem så säg åt dem att hålla i sig. säg åt dem att hålla sitt porslin och sina söner inlåsta.

nu kommer jag!

gotland var lika gnistrande vackert resten av tiden vi var där, och antagligen glittrar det vidare nu utan oss. vi hade en räsersemester och hann med allt man kan tänka sig på inte ens fyra dar. strandhäng och fårsafari och bergmans grav och min morsas och farsas giftaskyrka och kulturvandringar och bilturer och shopping och klubbröj och efterfest och havet och en väldig massa mat och vin och kärlek och nya bekantskaper.

semester, en masse alltså.











tack gotland, tack.

tack och på återseende.

HEJ!

vi hade inget att göra igår, så vi tog 740n och åkte till gotland. där har jag nämnligen aldrig varit och nu är vi helt hooked, jag och anna. så här kommer en bildblogg om deta lilla äventyret. live från snäck där vi bor, någora meter från havet.

så här såg det ut när vi lämnade herrljunga




och ungefär så här ser det ut på hela gotland.
det är så mycket natur att man blir alldeles tårögd.



det finns mycket kyrkor:



och andra saker från typ medeltiden:



vi har varit på glasbruk:



men vi fick lämna rätt fort. kombintationen dyrt och ömtåligt = inte bra.



vi har varit på krukmakeri




och drejat. HIMLA KUL!



anna är i största allmänhet på ett alldeles strålande humör:



och på det här fiket hittade vi en tjej som jobbade  där och som vi tyckte verkade himla härlig. sofia heter hon och när hon slutar vid nio nu så ska hon dra ihop alla hon känner för att visa oss den här stan.
en kladdkaka på det och så kan man inte vara missnöjd.



vi har det fint ja.

håller definitivt inte på att ta slut. sådana öron lyssnar jag inte på.

men när den gör det

kommer jag att minnas den



så här:

men i mina ögon är det här långt ifrån att åldras med värdighet.