sariskt

har det hänt en del. jag har varit hemma och målat lite på ett stort hus som vi har. och jag har varit på kusten. på kusten har jag gjort svinmycket som jag då må säga var himla skönt. solat till exempel. och så har jag fiskat makrill, som ni ju förstår att det var en upplevelse för mig. makrillarna blev livrädda när de såg mig, och det hade de ju full rätt att bli. jag tänkte lite på hur många av deras vänner jag ätit i mina dar och fick väl lite dåligt samvete för stackarna först. sen åtgärdade jag det genom att ta dem med mig hem, röka dem, stycka upp dem i sina beståndsdelar och sluka dem.

GOTT. 

sen har jag sett mareld. vet ni vad det är? jag kan då inte förstå det, men det är glitter i havet. riktigt glitter som lyser. helt av sig självt. fast bara när det är mörkt och när man rör i det. jag säger då det. fullständigt osannolikt men bäst av allt är att det är sant.

sen har jag kastat mobilen i vattnet. tre och en halv meter ner i mörka djupet föll den älskade vännen och glittrade till det rätt rejält sådär lite ironiskt i fina marelden på vägen ner. tack vare vissa hjältedåd fiskades simkortet upp och det går alltså fortfarande att ringa mig. vilket ni gärna kan göra. ring bara ring.

och så har jag kommit in på skolan. journalisthögskolan i lund. jag klarade det tillslut och jag kan väl inte annat än att konstatera att det kändes rätt stort i mig. hur det blir med allt det där, om det är tid att göra det nu eller ej, får vi diskutera senare. 

eller vafan, säg gärna nu vad ni tycker! är det tid för mig att blir journalist eller är det dags att typ, sopa golv i brasilien?

idag tar jag mitt förnuft till fånga och är nykter trots att det är stor stadsfestival här. i förmiddags spelade vi nämligen på stan och det har vi ju diskuterat förr, att efter spelningarna kan det gå hur som helst. antingen blir det tokgalej eller så blir det däcka direkt. idag blev det, det senare. jag sov 15.00 -18.00 och man kommer inte igen. 

man gör liksom inte det.

så nu på förfesten här sitter jag nu och hör mina grabbar där ute som skrålar och skålar och käkar sunkiga korvar i bröd. själv pustar jag ut, med magen full av min eget perfekt rosagrillade entrecote. 

för fira, det ska man.