sariskt

jag  bestände mig för att börja i lund. jag bestämde mig för att ta det lilla förnuftet till fånga och faktiskt fortsätta plugga. när jag nu sökt. och kommit in. kanske gör jag inte det en gång till och det är onödigt att utmana ödet. läser jag det klart så är jag utbildad journalist och statsvetare vid 23. det vore fräckt. himla fräckt vore det.

men jag är inte helt på det klara med om det ändå är bäst så, så vi kör livet på halvårsbasis nu. jag planerar till jul och sen får vi se. om ett halvår kanske det blir annat och då slipper jag göra om allt utan har min plats kvar som väntar på mig där i skåne. det känns tryggt. svenskt och tryggt. jaja, farmor är lugn igen.

nu till själva problemet.

det finns ingen ingen ingen ingen ingenstans för mig att bo.

nej just nu råder den värsta bostandsbristen i lunds historia. 

jag ska plugga varje dag, men varje natt är jag hemlös.

eller näe det var dramatiskt av mig, inte helt hemlös. jag har några fantastiska som låter mig sova på soffan. en hel familj öppnade famnen och vardagsrummet och som jag älskar den där soffan såhär i förväg. fast det behöver man ju inte vara einsten för att hajja att där vill de inte ha mig speciellt länge.

så

jag gör vad som helst nu. nöjer mig. rättar mig. böjer mig. betalar fullständiga ockerhyror. vad som helst.

och jag ber dig att har du någon som bor i lund, fråga dem från mig om de vet nåt. en skrubb, en husvagn, ett vindskydd. bara tillsvidare. 

och när ni ändå pratar med dem så säg åt dem att hålla i sig. säg åt dem att hålla sitt porslin och sina söner inlåsta.

nu kommer jag!