sariskt

jag vet inte var den här julvintern tog vägen, men försvann gjorde den. och inte sedan flera veckor innan jul har vi haft några lediga dagar vid havet. något som blir olidligt för min vattuman. två veckor klarar han på sin höjd, sedan sover han sämre, äter sämre och presterar sämre. aldrig tidigare har jag sett på maken till beroende.

så i torsdags tog vi ledigt och for till landet.

och det är väl inte direkt så att jag vantrivs heller. i min fina överlevnadsdräkt orkade jag pulsa ungefär de tjugo metrarna till bänken som björn och adam byggde när det nu var, på violet hill. bänken som sitter i lagom dingelhöjd och som jag tycker så mycket om att filura på.

på den där bänken ska jag sitta med mina barn och spana efter tumlare i viken. och rätt som det är så ska vi hisna och klappa händerna när vi ser de där fenorna rulla förbi. och då ska vi förstå att det inte spelar någon roll att farfarsfar köpte tomten och byggde huset, här är det vi som är på besök. här är det vi som lånar. här ska vi lära oss att här är det naturen som bor.

nu var här inga tumlare. bara sol. orörd metertjock snö. och kärlek.



hittade förresten vår toalettlektyr, som vi måste tagit med ovetandes om den andres val, sist vi har här ute.
vi är verkligen en perfect match, vi.




jag drömde mig bort med NKs juklappstips, och han läste Justitia, förteckningen över alla som just gått i konkurs eller fått betalningsanmärkningar.