sariskt

Jag vet inte riktigt vad det är, men jag tycker det är så fint när saker får en vändning. Som idag när jag skulle ta bussen hem. Har alltid förargats över hur det går till i en busskö. Att man kan komma sist men ändå ställa sig precis invid den där pinnen på en busshållplats, och gå först på bussen. Det blir väl så med diffusa kösystem. Att de som kan, och kan med, går före. Jag gör det säkert jag med.

Och likadant idag. När alla ser bussen komma långt där borta, tränger man sig instinktivt och stressat mot den där pinnen där bussen stannar. Tanter och annat trött folk står kvar. Orkar inte anstränga sig och tar den plats som finn kvar åt dem.

Men så stannar bussen långt tidigare än vid pinnen, eftersom en annan buss strulat till det och ställt sig fel.

Och då plötsligt är alla tanter först. Och alla vi andra stresson står kvar. Får irriterat vänta på att stiga ombord sist. På en sekund blir upp, ner.


Vet inte var det är med det där, men jag tycker det är så fint.
Fint när det vänder.