Men det är långt kvar än.
Jag nynnar på den där låten, med vem det nu är - Anders Glenmark? Vi är iallafall halvvägs nu, Björn, babyn och jag. Men det är långt kvar än.
Jag känner mig som Frodo, när han får ringen i den första filmen. När man vet att det är tre filmer kvar. Och att det är världens längsta filmer. Man vet att det kommer att vara monster längst vägen. Träd som börjar leva, eller så. Saker som man tagit för sanning kommer plötsligt kastas omkull.
Men man vet att det är världshistoriens största satsning. På världshistoriens bästa idé. Man ser ju inte tre filmer annars. Och man vet att det antaglien kommer gå bra. Men man vet inte helt säkert. Så nervöst ivrigt förväntasfullt väntar man kvar för upplösningen.
Så känner jag mig nu. Vi är halvvägs in i vad som började den där yra morgonen med plusset. Halvvägs in i det som aldrig ska sluta.
Jag såg min baby på skärmen. Såg den lilla kroppen dansa där inne. Men jag känner honom fortfarande inte. Mer än att det känns som en han. Eller att jag tänker mig honom som en han.
Däremot känner jag att han tar plats. Att det tar emot. Att när jag böjer mig eller hukar mig eller gud bevare mig, försöker sova på mage. Då är något i vägen, från insidan.
Och jag antar att det är så det kommer vara med oss nu. Alltid.
Att oavsett vad som händer, när och hur det än kommer kännas, så är det inifrån det känns.
Ja visst är det en han, är jag alldeles säker på!
Åhh vad fint Du skriver, Sara!!
Det är typ 24 årsedan det var så här för mig första gången!! Å då vet vi att det var/är en Han!!
Kram
Härligt Sara! Det klär dig med den som för tillfället är lite ivägen.
Åååå....vilken fin liten mage! Ser ju vem som helst att det blir en tjej! Fast mamma brukar veta bäst så du har nog rätt. Och ja, jag håller med, de känns inifrån och de tar plats - och det är alldeles underbart (för det mesta!). Kram till er alla 3!
Magen har redan växt med en kuddes storlek sen jag såg den i verkligheten sist, otroligt. Njut av platsen hen tar, rätt vad det är tar barn alldeles för lite plats.
bästa sara! du skriver så fantastiskt att jag nästan känner känslan av att ha något växande i magen själv. massa lyckoönskningar till dig & din familj!
Fina fina magen! Vad härligt! Vips så kommer han eller hon att vara här och då är det bara så självklart att det var just den lilla personen som skulle komma till er! Är den rosa tandborsten din förresten?? Hihi. kram kram från Lerum
Åh, finaste, goaste, underbaraste Sara! Jag blir helt varm, du ger mig lyckorusningar i hela kroppen. Jag är så glad för er lilla bebbe där inne, går inte att beskriva mina känslor. Känns helt overkligt att snart en halv Sera kommer ut, en halv Sarorak. Många mnga krmar till dig och på magen. Lina