sariskt

den här kvällen hade dåliga förutsättningar. oddsen emot sig.

dagen grundades med alldeles för lite sömn och alldeles för mycket att göra. ett skadat knä, flottigt hår, ett borttappat reporterblock, ett kraschat word och en to-do-lista längre än hudson river.

men så pratade jag med pappa, som var på rätt sida ljuset och skrattade lite med mig åt eländet och att vi båda blivit gamla, på vårt sätt. jag hänger inte med min generation coh han hänger inte med sin. kanske är det våra sätt att handskas med det hela. vi har väl svårt att riktigt lyssna på vad de säger att vi borde, antar jag.

som vanligt säger pappa åt mig att jag måste skaffa mig system för sortering. datorn var det, den här gången. älskar honom för det. vet att det aldrig kommer gå, och vet lika mycket att han har rätt om att jag måste.

iväg med dig säger han, sätt igång, deadlines är deadlines och du är inte viktigare än dem som väntar på dig.

så jag skriver om artikelns om föll bort i word, och vet att det var mitt fel. skriver skriver skriver.

dricker kaffe, skriver klart och börjar på den andra artikeln. den första för lundagård, min nya tidning.

och så plötsligt så faller det ner i mig. den fina varma insikten om att det är så roligt det här. att skriva antagligen är det härligaste man kan göra.

så det gör jag.


sorterar inte, men skriver.
producerar.
därför, är jag.