sariskt

det finns vissa saker i mitt liv som inte förändras. en del saker som går i repris om och om igen. en sån grej är skorna, vinterskorna som läcker in. tårna i tö-tider inbäddade i blöt slushpuppie. men ingen som såg solnedgången för någon timma sen kan förneka det faktum att våren visst är på väg.

om en månad, är det första mars.

men idag är det januari och sista dagen i lägenheten. inatt sover jag sista natten i kojan. kojan som jag älskade så när jag kom hit. som jag längtade efter att få möta våren i. sitta bland knopparna och skriva den där diktsamlingen jag pratade om. men som inte blir nu. som iallafall inte blir här.

för det blir inte alltid som man tror. och det är väl ännu en sån sak som verkar upprepa sig i det här livet för mig. lägenheterna och deras överraskningar. femte blir det nu, sen hemifrånflytten för fyra år sen. och ingen blir som den första, den på egen hand utan förstånd och med all frihet i världen. eller som den andra, som var min och julias och det kanske konstigaste året i mitt liv. eller som den tredje, som var min egen igen, men som stod tom i ett år när jag hade fullt upp med att vara kär. eller som den här då, den fjärde. som var min fristad, mitt lugn från början och som tillslut blev till någon annans galenskap.

jag önskar inte bort allt det som hände här. är glad för det. eller kanske inte glad, men .. jo glad. glad för den grundläggande lektionen i medmänsklighet. i förståelse. i brutalkrocken med vetskapen om att människor inte alls har det så bra som jag. att bo här i crazytown har varit som att sätta uppspärrnings-tandpinnar för de ögon man helst bara vill stänga. det har varit vardagar med allt det vi gör vårt bästa för att knipa vårt hårdaste inför. sånt jag bara såg på film hände här, varje dag. en vägg bort. 

men nu lämnar jag det. 

och när jag vandrade längst lunds vingliga gator idag, fick de kyliga tårna gå en tuff match mot pirret i magen. när solen var på väg ner och hela världen var brandgul, när luften luktade friska vindar och solen lovade nya äventyr pirrade min mage som i alla andra börjor jag stått inför. 

nu gör vi det här, tänkte jag.
nu gör vi det här.