sariskt

jag funderar den här natten på det finurliga i att älska.

någon sa till mig en gång att man ska vara snäll mot dem som älskar en. det kan låta banalt, fasst om man tänker mer på det så är det inte riktigt lika enkelt. för visst är det så att vi går runt och är rätt härliga dagarna i ända mot folk som inte alls älskar oss? vi skärper oss för folk som kanske till och med tycker direkt illa om oss. sen kommer vi hem till dem som älskar oss och tar oss friheten att ibland bete oss rätt så rått. de som älskar oss låter vi ogenerat ta del av det värsta vi har. kanske för att det bara är dem som kan hantera vårt värsta och för att det måste ut någonstans. jag vet inte. men att försöka vara lite shysstare mot just de som trots allt valt att faktiskt älska mig, ska vara min tanke det här året.

och förresten så har jag fått ett splirrans nytt namn på min lilla lista nu, den över folk som älskar mig. Ja Älska Dej, sa fina lilla kalle igår till mig i soffan på prinsesskalaset. när jag åkte hem för julen kunde det lilla knytet knappt säga mitt namn och nu går han alltså runt och krossar hjärtan på det här viset. jag blir såklart fortfarande alldeles varm i själen vid blotta tanken. bara barn, va? bara barn.