sariskt

i fredags gjorde jag min sista dag på borås tidning. det är alltid ledsamt. dels för det självklara ledsamma i att lämna, och dels för den kyliga osäkerheten i att inte ha en aning om vad man ska syssla med efter helgen.

jag vet inte hur många som frågat mig och hur många gånger jag sagt att jag inte alls oroar mig för framtiden.
men när jag igår fick min sista lön och den var tre tusen spänn blev det ändå läge att tänka tanken:
vad gör man, egentligen, när man står helt utan plan b och man bara förutsatt, grundat på en överlagg rätt bra feeling, att allt ska ordna sig?

jag tänkte och tänkte och kom fram till absolut ingenting alls.


och så igår ringde de från radion.



det ordnar sig.