sariskt

igår var jag i vara med min kära kära faster som gav mig 2009 års i särklass finaste present, som var en namnsdagspresent på violadagen och som kvitterades ut igår i form av konsert med tillhörande vin och middag med tomas anders wij.

och det var så bra.

och det var så vansinnigt vackert.


så bra var det att jag funderar på att ta mina sitsta kronor och lägga dem på en ny konsertbiljett när samme man ger samma föreställning i borås ikväll.

det är jag och tomas,

som reser mellan mellanstora mellansvenska städer.