sariskt

jag har ju fått lite ny släkt nu, vilket jag blivit alldeles barnsligt förtjust i.
 
och jag kommer på mig själv med hur taktisk jag varit i det här. mycket bra nygren!


Jag fick ju aldrig några systrar. vilket vi alla som har lite koll på mig vet varit en väldig tur. det hade liksom aldrig aldrig gått med en tjej till i vårt hus. det har varit skönt att slippa jämförelserna, slippa gnat och tjat om kläder och grejer och killar och uppmärksamhet. mina bröder har haft en beundransvärt cool distans till det lilla monster jag varit och ja, sett tiden an.

men ju äldre jag blivit har jag ju saknat dem, systrarna. någon att snacka om typ, att föda barn och bröllopsklänningar och mode och kärlek och typ underliv och allt sånt som systrar ska vara bra till.

och så vips har jag nu fått tre storasystrar.

och det är här det taktiska kommer in. vilka smarta lösningar det blivit.

sofia, som är arbetsförmedlare och alldeles briljant på typ allt och tar han om mig på alla sätt och vet det mesta om alla de galna åren i växjö och de galna åren där innan och hur familjen nygren så snirkligt sitter samman. sofia som vet efter alla år i den här soppan vilka stenar som lyfts på och vilka som snyggt får ligga. och så säger hon åt mig jätteofta att allt kommer bli bra.

men hon är ju old news.

nu har jag fått hela två nya.

en höggravid cancerforskare,
och en ûberchic polis

jag har nu skaffat mig svar på nästan alla frågor. om att föda barn och om män och om karriär och om fashion och om tjuvar och om cancer.

jo men jag känner mig nu helt tillfredställd vad gäller systrar.

eller förresten, det enda jag saknar nu.. är ju
en lillasyster!

...hur sa du att det gick med det, adam?