sariskt

borde man få chansen att göra fler gånger. det blev nämligen ett sju dundrandes firande och något säger mig att mina femton minuter är över. tveksamt om det blir så här fint mer, att vara journalist.

eftersom ett massutskick gått ut till samtliga studenter och lärare på vår maillista, där de i princip tvingat alla att gratta oss, gjorde de lydiga studenterna just det.

 bäst och finast var motpolsjonas som cyklade sitt snabbaste till systemet och handlade bubbel till mig och västgötaanders att ha på lektionen. det hade vi sjävklart inte (eftersom lektionen blev inställd) så vi firade istället i lilla parken utanför.

parken som förövrigt ser ut så här nu:




så här soligt och glatt var det



och eftersom lektionen inte blev av ställde alla in sina präktiga planer på att typ springa eller städa eller läsa kurslitteratur, och gick med oss till lunds finaste och åt god mat och drack ännu mera bubbel. fina fina klassen.

när jag sedan var helt omtöcknad av kärlek och omtante, kom jag till kvällen till alingsås och möttes av de här:





och jag vet som vanligt inte riktigt hur jag ska säga det så att det blir bra,

så jag säger bara
tack.
tacktackelitacktack.