sariskt

är som maskrosbarn, tänker jag. man gillar majblomman, jättemycket. och vill stödja de där barnen som har de svårt, som får pengarna tillslut. och så vill man stödja de där barnen som säljer dem som, på min tid, bara fick 10 procent, vilket ju är skit och ingenting men som ändå får lite pengar och som är duktiga eftersom de tjänar dem själva.

jag planerar alltså att köpa nån majblomma. kan till och med bli en liten bukett tillslut.

men nu har jag ett problem, för det vimlar av majblomsförsäljande ungar överallt. de är så många att jag liksom itne kan välja av vem jag ska köpa den av. vill liksom inte köpa av ett barn som inte behöver mitt köp. jag vill köpa av ett utsatt barn, som verkligen blir glad av min investering.

så nu går jag runt i lund och letar efter de mest utsatta majblommebarnen, och kan liskom inte göra den avvägningen. det här har därför plockat fram alla typer av fördomar i mig angående hur man ser ut när man är utsatt. hamnar ständigt i nya introverta diskussioner med mig själv om hur i hela fridens namn jag kan döma så små människor efter deras utseende på det här viset, men å andra sidan hur ska man annara göra, istället för att bara skrida till verket.

kanske blir et rent av inte en enda blomma inköpt iår.

man kan liksom ställa till det för sig, så väldigt lätt, om man vill.