sariskt

hörrni, nu har jag kommit hem från italien. eller italien och italiten. jag tror det blev sju länder tillslut med racerbilen. medelhavsbad ena studen och alperna i swizzerland tillxempel andra stunden, där det var totalt snöstorm och jag trodde att min sista stund var kommen. jag hade kunnat sluta där och då iofs. men är ändå lite glad att jag klarade mig.

väl tillbaka i lund går jag på sparlåga. drömmer om allt fint. om tyskland och om munchen, som jag blev så förälskad i. i munchen vill jag gifta mig. eller nåt. jag vet inte riktigt men fantastiskt chict var det då alltsammans i munchen och ändå liksom med fötterna på jorden. man kan nog inte annat om man är tysk fast ändå en stad sådär nära allt sydeuropeiskt.

sista dagen fick vi hemlängtan och tog snabbilen raka spåret ut till hela familjen ringdahl på kusten. strålande vackra var dem, som alltid. kanske lite extra strålande den kvällen. påsken tvåtusentio. de skrattade och skojade och skopade ut mig i kunskapsspelen och barnen som såklart just hade gått till sängs studsade upp som raketer och krajade hela sin dygnsrytm och eftersom vi inte visste tidigare att vi skulle komma hem så bjöd alla på allt gott som fanns kvar tills de redan överfulla italienmagarna återigen stod på fyra hörn.

och sedan somnade vi, en efter en. åtta stycken kära och två kära barn, i det lilla huset vid havet.


vackra vackra påsken.