sariskt

och har gått hela dagen i en alldeles för tunn tröja. på alla sätt. trevlig klädnad, sa studierektorn, man ser ju allting.

nu är jag bjuden på middag, hos den riktiga rektorn. den stora rektorn. du ska väl byta om, sa fina jonas lite diskret. jonas som är min partner in crime i vår nya researchjakt på skånes makthavare och som är bra och från stockholm.

vi har haft en mycket annorlunda dag jag och han där vi bland annat träffat en man som kanske var en kvinna, letat i hundra år gamla böcker i stora landsarkivet och sedan nästan fotat en mysbyxklädd och sovande torkel pettersson i skolcafet.

NU är det då middag hemma hos rektor Per. Jag vet inte hur detta ska gå, alls. men jag inser att det är en kontakt att vårda, det här. jonas tror på mig och  varnade mig endast för att upprepa beteendet från lunchen, då jag vräkte ut salladsdressingen över bordet bredvid och när en vind tog tag i pappret under drickan som sedermera for ut över mina jeans.

insha-allah, sa jag, insha-allah.


håll tummarna.