sariskt

idag var jag uppe klockan sju. det är inte vanligt. det är inte speciellt skönt. vattnet i både duschen och kranen och toaletten och ja, egentligen allt vatten, var avstängt. det här kom jag på när jag stod alldeles naken med knottror överallt och huttrade i ett iskallt badkar. och klockan var sju. luften som studsade mot kroppen kändes som pilar. var antagligen små små pilar.

det sjukaste av allt är att så här ska jag ha det i två veckor nu. vattnet är iofs redan tillbaka men i TVÅ VECKOR börjar jag skolan klockan nio.

och det som gör det hela ännu mer vansinnigt, är att jag "valt" det själv.

HUR TÄNKTE JAG?

jo jag vet hur jag tänkte.

här kan man tro att jag led av någon slags plötslig sinnesförvirring. inser att det kan finnas folk som hajar till vid förmuleringen "plötslig". det skiter jag i nu. för så var icke fallet.

det här handlar om mitt bristande sinne för teknik. vi ska nämligen jobba med redigering.

i två veckor ska vi sitta vid datorerna. vi ska peta. vi ska pilla. vi ska peta och pilla ännu mer och ännu mer och ännu mer. jag ska väl svära antar jag, över varför man inte bara kan göra ett program som fungerar.

och inte nog med det, allt detta ska ske på datorer från det bussiga lilla företaget apple. ett företag som jag häromdan fick klart för mig döpt internet till safari. bara en sån sak. och som på ren jäkelskap bytt hörn på knapparna för att stänga ner diverse rutor. där sitter jag som ett fån och klickar och klickar till ingen nytta i högerhörnen. ja jag förstår då ingenting.

inför dessa tekniska veckor fick klassen dela in sig själv i två grupper. en tidig och en sen. när jag fick listan stod det smärtsamt klart för mig, att alla de vänner som möjligen kanske alternativt kunde tänkas ha tålamod nog att bistå mig med hjälp vid mina ypperligt dumma frågor, fanns i grupp ett. de är alltså morgonpigga, dessa människor. medlemmar i gruppen jag brukar kalla "de andra". jag tycker mycket om dem, men att de allesammans visade sig vara så radikalt olika mig, på denna punkt, var förvånande.

men okej.

det här gör jag alltså. klagar inte (..) utan gör det bara. för mitt dåliga sinne för tekniks skull. med insikten om att det kommer göra ont. att det ska göra ont.

och imorgon börjar vi på riktigt.
klockan är snart tio och tänderna är borstade.

vi hörs då!

kram!