sariskt

i min klass är inte bara han som kirrade vårt första vip-inträde som journalister utan även en duktig fotograf. så igår efter att vi hävt i oss ett litet stycke passionerad tiramisou på mitt nya favoritfik gav vi oss ut i höstlund för att fota lite. 

den här hösten i lund är en höst jag inte sett någon annan stans. den har lite fler och lite klarare färger än jag minns den i småland. lite fler och lite varmare dofter än jag minns den i västergötland.

kasnke har den inget alls att göra med skåne, men den är hursomhelst himla fin just i dessa dagar.

den låter sig inte buras in i ett foto, sa johan. 
det är som att man vill älska med den, sa max.

jag sa inte så mycket utan försökte mitt bästa med att vara cool på bild. och hur jag än vände och vred, smilade och tog i, så var det ganska tydligt att den där hösten i fråga, var den av oss som lyste starkast.

och inte mig emot.