jag har glömt
att visa er bullbaket!
en fantastisk idé, som föregicks av en om möjligt ännu mer fantastisk frågan från de om möjligt ytterligare ännu mer fantastiska klasskamraterna max och johan.
om jag ville följa med hem på äpplepaj, undrade de.
och gud såg att det var gott.
på vägen hittade vi ett gammalt labyrintspel för en tjuga på loppis. en labyrintspel som nu blivit lite av en davidscup-pokal i klassen, där sittande rekordhållare får sitt namn inskrivet på någon av träsidorna. mitt namn verkar vara spårlöst försvunnet.
sedan drack vi saft och åt äpplepaj. först åt vi förresten päronpizza, som max experimenterat ihop "att bjuda grannarna på". mycket nyskapande. så har han också 3000 fruktträd hemma.
men sedan!
fick vi då den briljanta idén att baka bullar. så vi satte raskt igång.
vi stötte på patrull först när vi bara hade hela kardemummakorn och ingen mortel. det här med att leva utan mortel vet jag ju förövtigt en annan härlig man som haft problem med. och har fortfranade, antar jag. (eller har den kommit fram?)
den här gången var mortelbristen dock inte mitt fel och grabbarna löste det på två mer eller mindra kreativa sätt. gick sådär.
här nedan ser vi alltså mannen med tre tusen frukträd. en av de mest chica personer jag träffat i mitt liv. lägg märke till strumporna. samme man som komplimerade (säger man så) min nya hårfärg för sin "härligt höstiga nyans"
den andre mannen här, johanmedkniven, är han som fotar och som idag kom försent till skolan därför att han igår "fastnade i två timmars politiker-youtubeande" jag ifrågasatte med att hålla truten. han fattade vinken och sa att "sök bara på carl bildt. han är sjukt rolig" jag fortsatte med mitt truthållande.
hur som helst, bullar blev det iallafall.
det trodde ni inte va?
en fantastisk idé, som föregicks av en om möjligt ännu mer fantastisk frågan från de om möjligt ytterligare ännu mer fantastiska klasskamraterna max och johan.
om jag ville följa med hem på äpplepaj, undrade de.
och gud såg att det var gott.
på vägen hittade vi ett gammalt labyrintspel för en tjuga på loppis. en labyrintspel som nu blivit lite av en davidscup-pokal i klassen, där sittande rekordhållare får sitt namn inskrivet på någon av träsidorna. mitt namn verkar vara spårlöst försvunnet.
sedan drack vi saft och åt äpplepaj. först åt vi förresten päronpizza, som max experimenterat ihop "att bjuda grannarna på". mycket nyskapande. så har han också 3000 fruktträd hemma.
men sedan!
fick vi då den briljanta idén att baka bullar. så vi satte raskt igång.
vi stötte på patrull först när vi bara hade hela kardemummakorn och ingen mortel. det här med att leva utan mortel vet jag ju förövtigt en annan härlig man som haft problem med. och har fortfranade, antar jag. (eller har den kommit fram?)
den här gången var mortelbristen dock inte mitt fel och grabbarna löste det på två mer eller mindra kreativa sätt. gick sådär.
här nedan ser vi alltså mannen med tre tusen frukträd. en av de mest chica personer jag träffat i mitt liv. lägg märke till strumporna. samme man som komplimerade (säger man så) min nya hårfärg för sin "härligt höstiga nyans"
den andre mannen här, johanmedkniven, är han som fotar och som idag kom försent till skolan därför att han igår "fastnade i två timmars politiker-youtubeande" jag ifrågasatte med att hålla truten. han fattade vinken och sa att "sök bara på carl bildt. han är sjukt rolig" jag fortsatte med mitt truthållande.
hur som helst, bullar blev det iallafall.
det trodde ni inte va?
Kommentarer
Postat av: Jennie J
Det där med att va utan mortel är jobbigt. Sist jag bakade bullar använde jag hammaren till kardemummakornen. Funkade sådär...
Trackback