sariskt

det är mycket snack om min fiskmun, om dess vara eller ickevara. mycket häcklande, kan man tycka, för en så liten kroppsdel. det hela grundar ju sig i att jag inte har mycket till överläpp-

men det har jag nu.

var nämligen nyss nere i soprummet för att hjälpa tjejen jag bor hos att slänga några lådor med gamla kläder. lättare sagt än gjort. efter att som vanligt försökt undvika att gå två gånger hade jag betydligt tyngre packning än jag orkade bära. och när jag lyckats trockla mig in i hissen ut ur hissen ut ur ytterdörren in i soprummet och skulle hiva de tunga lådorna i soptunnan hände något mycket oväntat.

pang, sa det.

på något vis måste jag kommit åt locket på sopcontainern som stod upprätt. skymd bakom en låda såg jag nu inte att det kom emot mig i en vädlig fart och träffade strax under näsan.

jävlar vad ont det gjorde.

och när jag rörde vid munnen fick jag handen full av blod.

nu har jag suttit här ett tag med en packe frysta jordgubbar klistrad mot fläskläppen. som om det skulle hjälpa. vad är det som kylan gör, egentligen? flyter kallt blod långsammare? levrar det sig där inne fortare? eller varför blir svullnaden mindre?  och framförallt - blir den det? 

sånt man har tid att reflektera över, när man blivit knockad av en sopa.