sariskt

idag ska jag sätta i sladden i väggen och blir tvungen att be två killar om hjälp. de sitter med sina lurar i och ser, ja helt utländska ut. inga preferenser i det, men inte ser de ut att heta kalle svensson, direkt. vilket de absolut skulle kunna göra, och eftersom jag är så open minden säger jag självsäkert:

erhm.. ursäkta mig.. skulle jag kunna få.. erhm.. sätta i sladden..här?

de höjer på ögonbrynen och ser på mig som om jag är en utomjording, medan de fipplar ur snäckorna ur öronen. kvick som man är ursäktar jag mig mitt charmigaste och övertsätter sen en rätt lång utläggning om att det inte finns något uttag vid mitt bord och att jag skulle behöva låna lite ström från deras uttag, fast att jag inte vill sträcka mig över alla deras grejer. de ser på varandra, säger ingenting och sätter hjälpsamt i sladden.

oh thank you, säger jag,


..varsegod, svarar dem.