sariskt

var dagen före midsommar och dagen då hela liv stod och vägde. dagen när tre personer i Lund satt med min framtid i sina händer och betraktade jämförde funderade på mina möjliga prestationer. på potential, kompatibilitet och känsla.

och inte det att jag hade blivit så värst ledsen om det inte hade gått. om de bestämt sig för att det inte var för mig, det där. tvärt om hade det varit trampolinen för allt annat som man kan hitta på. som 22 år. som nyutexad. som mer eller mindre fri fågel i världen.

men visst ville jag komma in. prestera. bevisa. allt det där.

och så fick jag tillslut mailet. som skulle komma att förändra allt. det definitiva beslutet på vilken riktning den här hösten skulle ta. 

men där stod

reserv.

reserv 4, stod det.


jag var helt enkelt 34e bäst och jag har ingen aning om hur jag värderar det. jag antar att det är bra. jag antar att man ska vara glad. men om man har hundra eller hundra tusen bakom sig spelar mindre roll, när det fortfarande är 33 framför.

så nu väntar jag igen. väntar passivt ända till augusti på huruvida de som var bättre än mig väljer att utnytta sin plats eller ej. kanske gör dem inte det och så är jag back on track. kanske gör dem det och jag får göra annat.

och annat, kan väl vara nog så bra.