sariskt

OK

nu har jag sovit en natt och spenderat lite av en dag och en kväll här på gamla psyket. och snart är jag redo att checka in på det nya. jag är så rädd nu va.
så rädd så rädd.

efter repet i alvesta ikväll steg jag av sista tåget, ensam på växjö station. ösregn. och kanke tio minuters gångväg hem.  utan paraply och med de viktiga notpapprena i famnen. inte läge att vänta halvtimmen på bussen, för snål för att betala 150 för taxin. så utan att reflektera över det gick jag.

vidrigaste promenaden i mitt liv.

springa i sandaler, piskande vind, hällregn, titta över axeln. tänka på alla varningarna. se inte rädd ut. prata i telefonen. nycklarna hårt i handen. tänk inte på alla våldtäkterna i växjö på senaste. tänk inte på mördarna. tänk inte på psykfallen.

och så kommer man hem.
till psyksjukhuset. rusar in på toa.
får en fladdrande jävla mal i ansiktet.
sätter mig för att kissa.

andas.

varpå stängda dörren öppnas av sig själv.


imorgon är det jag som checkar ut härifrån. inte en natt till hörrudu producenten.
det var snällt det här, men inte en natt till.