första snön är alltid vitast
eftersom den här bloggen har bestämt sig för att det inte ska finnas något vi inte talar om, ni och jag, är det dags att leva upp till det nu även när det tar emot. och jag vet inte helt och hållet hur man gör sånt här, så jag bara gör det.
jag är inte längre någons.
inte längre har jag någon som är min.
det är hemskt sorgligt när det händer. när man inser att ens bästa vän inte längre ska vara mer än så. ett och ett halv år, fem hundra dagar och jag har aldrig varit lyckligare. att bli kär var det smartaste jag gjort.
och nu är det över.
och avslutet fick bli lika fint som resten av det här förhållandet. vi gråter, skrattar och vet båda två att vi innnan vi plockar upp det här repet för att börja dra vårt hårdaste i den riktning dit vi längtar, har vi valet att låta bli. eftersom det är inte är åt samma. och eftersom vi på fem hundra dagar aldrig tidigare slitit i varann så har vi vett att inte börja med det nu.
jag känner mig vuxen idag.
för kanske första gången i livet fattar jag beslut utan att slå på stora känslotrumman. utan att kasta tallrikar. utan att bli nostalgisk och blödig och dra på högsta växeln. och jag inser såklart att det är hans förtjänst, inser mer och mer vilken stor människa det är jag har att göra med. och att trots att vi vet att det här är bäst, så kommer jag sakna honom tills hela begreppet tappar mening. jag sitter här hemlös, arbetslös, planlös i min farbrors lägenhet i älmhult. jag har en dator, en väska med grejer och så fantastiskt många varma ord i mina öron.
makrillen och brödet är med. jag kommer att be allright.
vi får se vart jag hamnar nu.
men det kommer att ta ett tag det här. kommer att dröja innan det känns vanligt igen. innan ögonen riktigt vaknar upp och innan saknaden blir om än bara lite lindrigare.
om än, bara lite lindrigare.
praktikern i det här förhållandet drog, när jag hörde hur det var med honon igårkväll, parallellen till det som han vet bäst, det vill säga sport. "alltså jag tänker så här sara: henke larssons brorsa har just dött. det är liksom hans bror. som är död. och han är ändå med på tv och ser rätt reko ut. vi finns ju båda två och vi är inte ens släkt. vi kommer att klara oss."
vi kommer att klara oss.
Kommentarer
Trackback