sariskt

japp det är jag. det är måndag. det är slutet på januari och det är fanimej början på allt annat. det är början på ett nytt år och jag inser att jag inte gett det sin rubrik ännu. viljestyrka hette det som gick. det här, ska heta överseende.

överseende, välviljande, välgörande. 2009.
fina bitar.

jag sitter i morfars skjorta och är precis hemkommen från min första lektion på den här terminen, den sista på den här etappen. troligtvis inte min sista, men kanske. man vet liksom inget om åren har jag lärt mig. men vet inget om framtiden. men vet inte att man blir kär, tillexempel. eller att man flyttar. eller att människor inte finns mer. men jag lär mig. lär mig hela tiden att inte veta.

jag cyklade hem på cyklen med de för långa bentagen och jag kände igen att jag var sugen. längesen nu, men sugenkänslan var det alla gånger. jag är sugen på det här igen. fina fina sugenkänslan.
 
och det börjar, som alltid för mig, i suget att skriva ner det.

så nu blir det åka av.