sariskt

på julen alltså.

och kan inte låta bli idag, när det ju faktiskt var kallt också här nere på rivieran och jag hittade den här gamla fina:



 

kronan är helt sned och vind och jag älskar den. älskar tanken på att den kanske lussats med för längesedan. älskar tanken på hur snygg någon var i den. hur vackert hon säkert sjöng. lucia. tidigt, tidigt på morgonen för sin man. kanske. och sen för sina barn. och ungarna som kanske var med de också sen, i tågen. och hur åren gick och de guldblonda lockarna blev grå och barnen flyttade ut och hon tänkte att nej nu får någon annan lussa med den. vore så synd att slänga.



och!

eftersom jag ju inte direkt har någon man så klämde jag på hemvägen till på den här!




vill ju inte göra luciatanten besviken.