sariskt

jag har precis satt upp dekorationerna, lagt champagnen i snön och det är tio år sedan jag sprang med tofsar och glitterspray nedför avenyn med the final countdown dunkande så högt i bröstet att hjärtat slog i takt.

och jag var tolv år.

det slår mig att de tio som kommer svårligen kommer att förändra mig som de tio som just gick.men vem vet. jag kan ha fel, precis som maja sa när hon tvivlade på om tomten verkligen var tomten i år. jag kan ha fel.

2009 blev ett år som jag inte kunde planera, det heller. ett år jag grät inifrån och ut. ett år jag skrattade varmare än någonsin tidigare. ett år med nya hem, med bubblande förälskelse, med två brustna hjärtan och nycklarna som blev för svåra att lämna tillbaka.

2009 blev året när alla drömmarna tog sin början. året när jag accepterade att jag inte är en läsare, utan en skrivare och för första gången började älska att lära mig, på riktigt. när jag skrev och skrev och skrev. för alingsåsarna. för 60 tusen gymnasielever. för journalisthögskolan. för alla de som kunde tänka sig läsa. året när jag för första gången fick sjunga med mina idoler. när jag fick klättra i trappor och stegar för att ens komma upp på scenen. året när det för första gången fanns en mick, om än långt back, men med bara mina initialer på tejpen.

nästa år blir annat. jag hoppas som vanligt på barn, lön och snygga köksapparater.
men jag siar inte längre.

det enda jag vet
är att
it takes en fool to remain sane.