sariskt

han är rolig. det är han. för ungefär åtta år sedan köpte han en dator. och inte vilken dator som helst. den hade allt. den kunde göra allt. tekniken var så vass att hela pentagons datorer rodnade. och den hade, typ flatscreen. ingen hade sett det då. det var som en illussion hur tunn en skärm faktiskt kunde vara. folk beställde nästan tid och gick sedan runt spektaklet och hummade imponerat.

nåväl.

tiden gick. och här står den fortfarande. ingenting har hänt med varesig utvecklingen av datorn eller sättet tobias värderar den. trots att tangentbordet nu saknar den högra altknappen och trots att datorn stänger av sig själv i snitt sjutton gånger under en dag, fibblar bort dokument och vanställer bilder så har den till för bara någon månad sen känts fullständigt oersättlig. 
 
men nu! har han köpt en ny. den skulle kommit dag. logistiker som han är har han sånna specialnummer så att han kan kolla exakt var paketet håller hus, och det här paketet syntes senast till i jönköpingstrakten inatt vid strax efter midnatt. sedan dess har det varit tyst.

när jag kommer hem nu efter en lång förmiddag i skolan finner jag att även själva mannen nu är no where to be found.
vad hände här? han har ju inget körkort heller. cyklade han till jönköping?

isåfall är jag lite skraj för hur det ska gå där.
man strular liksom inte med leveransen av paket.