sariskt

det har hänt en grej som är mycket fin. och då menar jag inte allt det där andra som hänt mig på sistone utan en sak med skolan. jag har för första gången i mitt snart tjugotvååriga liv, riktigt rejält jävla askul på lektionerna. fyra timmar sitter vi där och jag läntar till nästa föreläsning i samma stund jag går. jag vill inte gå hem och sova eller äta makrillmackor eller ens sjunga, utan bara höra mer om vad han har att säga. smart ledarskap handlar det om. och snubben som blivit min hjälte så här på sluttampen, har jobbat med alla riktigt tunga uppdrag, typ ericssons och volvos och ikeas chefer. och tränat friidrottslandslaget i mångkamp. och en massa andra sportnissar. och coachat herrljunga kommuns chefer. det var oväntat. men okej, det har han gjort. men nu fokuserar vi på att utveckla er, säger han.

det här är precis vad jag behöver nu. lite schvung. lite taktik. lite testa det här om du får ett jobb nångång ska du se att det löser sig. lite jag ser din förmåga. lite du har visst valt rätt. lite fan va kul det är när man har roligt.


en sak som inte är så rolig är dock att jag idag, för andra gången i mitt tjugotvååriga liv, låste mig ute. eller tobbe låste dörren och for till jobbet intet ont anande om att jag glömt mina nycklar där på andra sidan. nio kommer han hem. halv tio ska jag spela på harrys. välövad, välpreppad och stassad till tänderna. det tog ungefär tio samtal, två provisoriska lägenheter och en fridas mammas bil tills jag nu kommit rätt. fem timmar efter i schemat. men det löser sig.
ikväll kör vi. hela ligan är med. och livet är vackert. ikväll kör vi.