sariskt

idag var en snubbe och kollde på framtiden. du har det fint här, sa han, här kommer jag att få det bra.

det är ett gissel att vara jag ibland. att vara alltid på språng fast med en separationsångest stor som halva småland.

man kan inte göra mycket åt det bara mer än att helt enklet träna på att rulla vidare. eller på att stanna. vi väljer alla våra dagar. alla dagar.


och så tjabblar folk om jobb hit och hus hit  och lån dit. jag skiter i det. jag vill inte tänka på det och jag vill mest lyssna på gamla melodifatisvallåtar. så det gör jag. stjärnorna med roger pontare och marie bergman tillexempel, vilken låt. så ska det göras. musik ska byggas av glädje.

och igår natt sa tobbe att han att den senaste veckan var ett test. ett test där han inte tänkte diska för att se hur lång tid det tog innan jag fick nog och gjorde det. nu är det visserligen så att han bevisligen inte vet vem han gamblar med, men jag blev såklart ledsen för den stackarn eftersom det inte ens korsat mitt huvud. 
men så idag kom jag på att jag bara varit hemma två dagar. han lurar mig! inte har det varit nåt veckotest här inte! men han är smart. nu har jag ju diskat.
sicken kille.