sariskt

måndag igen, och jag har ätit kräftor. allt är bra nu.

hela förra veckan satt jag och väntade på ett mail, igen. kollade och kollade och kollade igen. blev varm som ett barn i själen varje gång de små siffrorna visade ett nytt, och lika nedslagen varje gång det visade sig vara en förfrågan om penisförstoring. det är fascinerande hur ett självförtroende kan skifta så drastiskt, bara påverkat av tickande klockor.  påverkat endast av tyst tid, som passerar obemärkt.

men!

såg idag att jag stavat ulla i mailadressen med tre L. det är svårt att se, tillochmed när man granskar det. kolla, ullla (!!) så nu börjar det om. det är så fantastiskt härligt, det här. gud vad jag älskar att vara mig.

det är ännu en början. och ja, kanske går det i stöpet, men en början är det alla gånger. 

för ni har sagt det till mig i så många år och nu har jag märkt att jag kanske börjar lite, lite tro på er. att det kanske visst kommer funka. det finns en risk här att det är just det här nya hoppet som blir mitt fall. men kanske har ni rätt.

kan hända blir det nåt vettigt av mig med.