sariskt

vilken dag är den sjätte december? jag kan inte räkna ut det även om jag försöker. och jag har ju ingen kalender. eller det har jag men den är bara för syns skull, mycket som är det med mig skulle man kunna tänka och då tänker man ju helt rätt och helt fel.

farsan gjorde högskoleprovet igår och skopade ut mig totalt. jag gillar inte det. gillar det inte alls. äpplen som faller hit och dit långt eller vart de nu är från trädet. vi är iallafall samma. går väl sönder i ungefär samma leder och skiner väl ungerfär lika när det ska till att skinas.

den här bloggen blir som den här dagen inser jag nu, det får vi ta.

ibland iakttar jag mig själv rent objektivt. det är liksom en viss typ av människor som trycker på knappen "restart later" när man installerat nåt nytt på datorn. samma typ som äter marsipanen på tårtan först. jag skulle gärna se den utvärderingen sen i himlen.

förövrigt så leve jag på halvfart utan mina pianon. jag får göra något åt det snart. mer och mer och mer tar det över i mig som inte är en musiker. och det i mig som inte är en musiker behöver inte betyda det i mig som inte sysslar med musik. mer bara allt det jag gör när jag biter ihop käkarna hårt hårt tills det ringer i öronen ler mitt finaste tänker håll ut sara, håll ut.

och så har jag tänkt jättemycket på tyngkraften på senaste. på magnetjorden. boy där kan kan fastna ett tag. det hinner jag inte nu, men testa gärna själva.

NU: fokus på PM-baby.
SEN: mycket viktig omgång av min och tobias när-och-fjärran-battle.