sariskt

idag när jag hade varit i stan och skulle med bussen hem missade jag den. det har jag nästan aldrig gjort förut, och det i sig är ju rätt märkligt. nu missade jag den i vilket fall och på det värsta av sätt till råga på allt. 

ni vet, jag såg bussen torna upp sig långt bort i horisonten. gjorde kalkyleringen blixtsnabbt i huvudet, huruvida jag om jag försökte skulle kunna hinna fram i tid,  tog sats och sen kutade jag för glatta livet.
och så åkte den.

över detta blev jag så förargad att jag har svårt att ens prata om det nu. och när det sker kan jag göra två saker, 
1: köpa något eller 2: äta något.

så det gjorde jag.
jag köpte den dyraste italienska skinka jag kunde hitta och satte mig i en den svinkalla busskuren och knaprade mig back to life.