sariskt

onsdagar är bättre än tisdagar, det vi vet. det har vi lärt oss nu. igår var allt fel.

idag sitter jag med fina mail i inboxen. sånna man blir glad av. av glada, vackra människor. sånna som vill hjälpa mig. sånna som vill säga hej. sånna som vill säga att de ska visa min nya krönika för chefen.

jag blev nämligen förbannad och skrev en krönika, det har jag aldrig gjort förut så jag blev så glad när de gillade den. och vi får se hur ni ser på saken sen. den tog ett tag att bli klar. man vill liksom inte skriva argkrönikor och sen skicka den när man fortfarande är arg.

sen har jag sjungit också, det förstås. jag är alltid glad när jag sjunger, det är så kul. jag hoppas ni sjunger ofta.

på vägen till sången höll jag förresten på att ha ihjäl en joggare. jag cyklade som en idiot på tobias cykel, gjord för supercyklare med tvåmetersben. jag ser ju inte klok ut på den men jag blev ändå lite imponerad av mig själv och över den fart jag trots min begränsade längd färdades i.

då kom en snorunge typ två äpplen hög, på grön hemmagjord cykel och for om mig. och mitt i förudmjukelsen dök då denna springare upp från ingenstans och mitt nylle höll på att bli det sista han såg.

haha! det hade vart nåt.

NU:
BONDE SÖKER FRU