sariskt

den har vi pratat om tidigare. nu har jag då återigen varit på föreläsning med en av de där härliga. stor, svart man med den mest glädjespridande av dialekter och ett litet hjärta av guld. den här killen var en riktig bigshot. bästis med obamas farsa, stammis på bbc och så kallade han en av världens mest kände forskare, robert putnam, för bob.

respekt.

han hade ju självklart en gazillion viktiga saker att säga, och hur jag än försökte fokusera så brottades jag stundtals med stora koncentrationssvårigheter.
 
där fanns nämnligen ett problem.
han var ju, förståeligt, kolsvart men med undantaget för en mycket värdig och alldeles kritvit kaluffs. 

nu föll de sig dock så, att tavlan bakom honom råkade vara av exakt samma nyans av vit.  och då menar jag exakt. 


kolla!



försök nu själva att inte tycka att det hade varit roligt.