jag vet inte

om ni har skrivit en cuppsats i statsvetenskap nån gång - kanske har ni det. då vet ni kanske hur jag känner mig som om huvudet är ögat i en orkan. helt still, och så runtom, bara damm. man väntar och hoppas och blundar hårt, kanske kanske det håller. kanske klarar man sig.


jag är lite rädd för det här. lite rädd för hur allt ska gå. för ansvaret. för storhetsvansinnen. för mäktiga mäktiga gisela på länsstyrelsen som säger att allt kommer gå galant. för professorerna, för kommunpamparna, för dubbla budskap.
för riktiga myndigheter nu, riktiga flyktingbarn.

för verklighet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback