sariskt

fyller år idag. jag tänker inte gratta honom här. eller a, det kanske jag gör nu. jag har grattat honom med brinnande tårtor mitt i natten och morgonpaket och jag har abbonerat hela nyårshotell och jag ska laga mat, bjuda vänner och fylla lägenheten med champgane och jirlanger. fast inget av det där spelar någon roll.

det som rör mig, är hur han låter mig ha, till och med den här dagen. hur han lyckas med det gång på gång på gång på gång. dubbeldela glädjen en måndag som vore det vilken som helst.

ni kanske vet att han är en gammal rockstjärna, min kille? eller så vet ni inte det, eftersom han aldrig skulle prata om sånt. och det är det fina med honom. hur han slog ned blicken och rodnade när jag hittade en tjock bunt med  handskrivna fanbrev i ett väl inpackat, stort brunt kuvert längst in i hans garderob.


hur han så ärligt vackert alltid svarar, när nån berömmer,
att

ja men
du då