sariskt

eftersom vi inte gör varandra illa länge när vi sover får man ju hitta nya sätt.

jag börjar med att placera klacken och sedan alla mina fina kilon på tobias stortå, vars nagel nu är blå och kommer inom en snar framtid ramla av.
  
"äh vad ska man med naglar till ändå" sa han.

fortfarande oklart dock hur mycket sanning det låg i hans lättsamma respons, eftersom han några timmar senare kontrade med en klockren uppercut rakt i näsan på mig när han piruettvände sig om och jag stod lite väl nära.
brosket rasslade till där inne och jag seglade vimmelkantig ner mot marken. 

"blöuöörgh..." sa jag