sariskt

så känner jag några stycken med rakade skallar. jag gillar det, alltid gjort. enda kruxet är ju att de ser lika dana ut. mycket klurigt att hålla isär dem minsann, speciellt på långt håll. och här på campus vimlar det av dem. kanske är det trendigt, eller kanske är det nåt som går nu, typ tunnhårighet.

det händer hursomhelst inte allt för sällan att jag viftar och ropar  till folk jag inte känner, och det kan väl vara okej. men en gång hoppade jag på en bakifrån, som blev mycket mycket förvånad över denna fullständiga galning som just attackerat honom där han var ute på en i övrigt fullt normal promenad med sin vän.

man vill ju vara en trevlig, spontan tjej.
så ja, vad gör man inte.