sariskt

hörrni ni, jag är klar med en kurs. kanske den värsta kursen.
hittills.

jag ville ge upp och men så gjorde jag inte det och så ville jag grina och så gjorde jag det och så var det klart.


nu börjar cuppsatsen, det vill säga jobba pår riktigt med en verklighet på eget initiativ. det måste man inte. man får jobba kvar och låtsas att skolan inte ska förbereda oss på egentligen någonting. hitta på nya problem, alltså fler än de som redan finns att reda i. det är inte för mig.

nej jag ska jobba! med länsstyrelsen. med kronoberg och de som har det sämst. det är dem jag alltid har velat jobba med. i det här fallet heter de ensamkommande flyktingbarn.

jag jobbar tillsammans med integrationsdirektören där, Gisela.
 
Gisela jobbar för regeringen och hon är så jävla härlig. hon mailade mig tillexempel tidigare idag för att säga:


"Hej Sara!

eftersom jag inte har någon vanlig sommarsemester så har jag nästa vecka off.

du har dock mycket att göra, men det viktigaste nu är att ta helg.

På måndag hälsar du från mig när du kontaktar du följande personer..."






hon är, kort sagt, en kvinna som pekar med hela handen.

aj aj kapten, helg!