sariskt

jag har en vän som kategoriserade sina foton efter antal år efter att han träffat sitt livs kärlek. jag fann dem av en slump och även om det tog slut sen är det är fortfarande något av det vackraste jag sett.

2005
2006
år 1 ; efter Tine.

det slår mig nu att jag är där snart. att jag när som helst som helst tar mina första steg som en ettåring i den här tvåsamheten. och det händer så sällan att vi tycker olika. att vi höjer rösten eller biter ifrån. i princip aldrig. men så alltid, när det kommer till bådas vår heliga ko i det här livet, när vi mot all förmodan diskuterar bra musik.

han vill ha sin storslagen, kompromisslöst dramatisk. lynnig, egensinnig och oförutsägbar. han talar om lager i musiken, om att först när det är riktigt komplicerat är det riktigt intressant.

jag däremot vill ha min avskalad, enkel. att först då uppstår de riktigt vackra skiftningarna. rasslet i en ensam röst. riktiga fingrar som glider längs gitarren, så det hörs. jag vill ha musiken smart och kärnfull nog att den inte behöver vara komplicerad.

och för alla som känner oss blir sambanden här alldeles smärtsamt tydliga.
inte mycket att göra åt.

är du också tillsammans med din musiksmak?