sariskt

den här helgen har min faster varit och styrt upp saker och ting i småland. man vet att det kommer gå bra när hon är här, att vi kommer skratta och gråta om vart annat, äta och dricka mycket och gott och sen somnar vi som barn efter bolibompa, strax innan den nya dagen vaknar.

hon är lika fantatiskt, om inte mer, för varje gång hon stiger av  de där tågen på min hemmaplan. ett knippe förnuft och känsla, är hon.  och hon brukar fixa med mig, dutta med mig så att allt liksom är lite bättre när hon åker. 

på ett dygn har hon bland annat:

tagit med mig till konserthuset jag inte haft råd med på tre år

lagat min lampa som inte lyst på ett halvår

köpt mig spelet jag letat efter sen förra julen

fixat min killes tandvärk

hjälpt mig med vettigt hälso-tänk (höftböjaren! och innehållsförteckningarna!)

och så köpte hon en ny blomma när hon fick syn på liket i badrumsfönstret, med orden "den här är i princip odödlig"


jag tar det som en utmaning.



välkommen åter.