sariskt

jag och monika zetterlund är rätt cool nu men det faktum att vi kommer få jobba hårt framöver. det kan bli kul, tänker vi.

dock är det lurigt nu hur jag ska kunna få in alla låtarna i huvudet till på måndag. jag ska kunna dem utantill nu, jag ska verkligen det. har ni några tips?

igår skulle jag och patrik ha svårlåtsrep. det fick vänta för att mina farbror kom på besök och för att låtarna helt enkelt är för svåra för mig. så nu ska vi ha det nu istället. hmm.

all denna jazz. så nonchalant den är och bara byter takt och text och har mig bortlurad redan vid första refrängen. om man nu kan kalla dem så.

kämpa på säger producenten. plugga hårdare. lär dig. jazz är det svåraste och därför det fräckaste du kan sjunga, säger han och låter misstänkt lik en annan jag känner.

jag gillar ju som ni vet inte den förklaringen att nåt som är svårt per definition är bra. dock är det ganska tydligt vem av oss som faktiskt bestämmer, vem som bokar gigen och vem som är vems instrument. producenten ödmjukar mig så gott det går.

ja ja ja, muttrar jag lite sådär under lugg.
kan vi inte bara hålla oss till visorna?