sariskt

och när jag skulle skriva 21 nu, råkade jag vända på siffrorna.
slumpen är ingen tillfällighet.


jag får spatt ibland över det faktum att jag inte är en tonåring längre. jag börjar dock fundera på om spatten i sig är det viktiga, eftersom jag kan få liknande spatt över att jag ännu inte heller är 35.

man kan ställa diagnoser där och slänga carpe diems my way, men det är inte det väsentliga nu.

eftersom jag är en lösningsorienterad liten kicka så får man liksom ta det som det kommer. igår kände jag mig lite in over my head, vuxen och ansvarstagande och det gjorde mig inte alls gott.

så ja, efter att jag blivit totalt utskopad i när och fjärran (igen) byggde vi koja i köket med täcken och filtar och sov på lilla madrassen.

i dagsljus får det dock en mindre bondromantisk känsla.


idag bakar jag bullar!