sariskt

det jag är mestadels nu förtiden är kär. det är himla härligt. han är bra på så många saker, min kille, tillexempel ordning. han är likt en annan jag känner mycket noga med sånna saker, att ni vet, rätt ska vara rätt.

där fattar ni direkt att det blir konflikter med mig, som bara vill ha det gött. jag är ju liksom inte så noga. till exempel;

han är oerhört angelägen om att rätt korkar ska sitta på rätt flaskor. även om det bara är jag som dricker dem. en spritekork på en colaflaska är alltså inte ok. jag tycker jag är på plus om det ens finns en kork.

när jag mot förmodan diskar, kan svårigheter uppstå. han tycker att 1: att det tar en jäkla tid. 2: att diskmedlet alltid tar slut, 3: att det inte blir rent och 4: att han inte hittar i sitt kök längre. jag tycker jag är bra som ens diskar.

jag sitter i soffan och hör honom ropa från datarummet efter att han läst mitt tidigare inlägg
"hörru du skribenten, varran stavas med ett n på slutet"  varran tänker jag, var det inte en sån de jagade på robinsonön en gång?

ja ni förstår att det är inte lätt för den stackarn. det är nog inte lätt för nån, att leva med mig. för referens, fråga min pappa. saker de två skulle diskutera över en en bärs; vart alla mina tofsar egentligen tar vägen. om man bäst ordnar skivorna i bokstavsordning eller efter genre, hur många par skor jag egentligen behöver, inflames, sport och varför duschen alltid svämmar över fast jag lovar att jag tagit bort håret efter mig.

vad skulle freud säga om det här?